viktopererad

inte många dagar kvar till flytten och jag har fullt upp.Igår smet jag från ett möte på Skatteverket för att kunna möta upp en viktop-kompis! Tack Brittis för en trevlig eftermiddag, det var trevligt att få fnissa lite:-))

Annars kan jag rapportera att det gick bra på fortbildningen, att äta alla målen där.Jag kunde till och med snaska lite kakor och bullar utan att må dåligt.

Igår kväll var jag på badhuset,simmade mina meter och myste med maken på relaxavdelningen,medans barnen roade sig på badavdelningen,främst i rutschkanorna.

Idag köpte jag mig nya skidutrustning,skall åka Kortvasan i februari,(tror jag det är) och då behövde jag mig en ny.Det har varit ett ekonomiskt dyrt år,med många sko- och kläd-investeringar.Dessutom med mycket nya sportutrustningar och käder.Vill inte tänka tanken vad det har kostat. :(

på ett tag och vad händer då?? Jag som trodde att jag ändrat matbeteende, upptäckte att jag börjat "mysa" i soffan med diverse onyttigheter,främst smågodis, som jag aldrig haft smak för tidigare! Jag har alltid föredragit fett framför socker.

Annat som jag "myst" med är mangoglass med hackade nötter på, fett och bra! Tur att man inte har en våg som kan tala om för en vad som hänt under dessa 10 dagar. Grundproblemet kvarstår alltså fortfarande, att jag tröstar mig själv med mat! Jag blir verkligen arg på mig själv!!!!Jag har alltså bytt ut träning mot mat och när träningen inte gått att genomföra som nu, på grund av en stukad vrist, har jag återfallit till att äta skit! Detta felaktiga ätande har gjort att jag fått väldigt ont i min mage och att jag spytt. Bra lärpenningar och ett gott observationsinstrument, för nu har jag tagit tag i det igen.Det är kanske det som är skillnad nu mot före operationen, att ärret och magen påminner en med jämna mellanrum hur det skall vara för att man skall må bra.

Igår var första kvällen på länge som jag kunnat träna, på 10 dagar. Jag njöt av min löptur och idag ska jag ut igen. Imorgon åker jag till Stockholm och skall på konferens över helgen. Skall bli kul och spännande att se hur min mage överlever det! Är första gången som jag är borta och bara äter mat som andra lagat hela tiden.Jag tror att jag skall packa ned lite nödmat som knäckebröd,frukt och annat att ta till mellan måltiderna.

Jag har fått tid på Kirurgen och skall dit med mitt bråck.Det känns hoppfullt kanske jag då blir överförd till Dalarnas läns landsting och får en kontakt där.Jag hoppas att de kan åtgärda bråcket snart...

Jag har gjort en viktkoll och numera väger jag 92 kg till mina 174 cm. Jag har ett BMI på 30,4 och det känns underbart!  Min totala viktminskning är 43 kg i dagsläget. Numera är min klädstorlek 42/44 (förut 54/56) och på en hel del saker kan jag numera köpa storlek medium (XXL- XXXL förut)  till min förvåning. Jag känner mig fortfrande som en typ, och har svårt att förstå hur jag ser ut. Långsamt börjar jag dock låta mig själv ta plats på ett annat sätt än jag gjort tidigare. Jag inser att andra människor, som jag träffar för första gången, ser något annat än de som känner mig, sedan tidigare.Just nu, känns det lättare, att umgås med nya människor, än gamla bekanta. De har ingen uppfattning om hur jag skall vara och de vet inte att jag har gått ner många kilo i vikt.

Jag har varit i min sommarstuga och passade då på att shoppa på Lager 157  http://www.lager157.com och köpte 8 nya toppar, i storlek medium, varav två i märket Bondelid. Trots alla dessa toppar,två par jeans, 10 par trosor, 6 par strumpor slutade inte notan på mer än 1240 kronor. Jag blir glad över att handla där, speciellt numera, när det är nödvändigt att skaffa sig en ny garderob emellanåt.:-))

Numera tränar jag löpning två gånger/ vecka och styrketränar på makens jobb två gånger/ vecka.Då kör jag roddmaskin 30 minuter, tränar på löpbandet 30 minuter samt styrketränar, främst armar och bemuskler och rumpan. Jag försöker att undvika att lyfta tungt och träna magmusklerna specifikt,eftersom jag har ett bråck där.

Jag mår bra och jag har börjat att inse att förändringens tid verkligen är inne. Vi var och kollade in vårt nya boende och det kändes underbart, att se alla vackra trägolv och det fina växthuset ,som är uppvärmt av värmeåtervinning från huset.Jag drömmer och planerar redan för nästa växtsäsong...Mycket nytt blir det i landena nästa år.

Vi har knappt inte haft några vårlökar i sommarstugan ,men i söndags planterade jag ner ca 500 stycken.(Vi har ju inte kunnat uppleva dem eftersom vi inte är där)Många gammeldags olika sorter, samt massor av mina favoritblommor; tulpaner.Jag smög till och med ner ett antal vårlökar i rabatten vid vårt nya hus,de som har bott där har redan flyttat ut och emigrerat.Det kändes roligt att få göra det och inse att snart är det dags att flytta från vår lilla stad i norr, till en annan liten stad i Dalarna.Vi kommer att kunna njuta av vår sommarstuga på ett helt annat sätt.Vi är ju även glada över att kunna utöva vår sport på ett helt annat sätt än vad man kan göra här i norr.

Ungarna är både glada och lite arga över den förändring som sker, men mest glada.Vi  ägnade hela fredagen åt att titta på skolor och vi tror att vi har bestämt oss.Dock skall vi försöka få till stånd en dag till när vi tittar på skolor tillsammans med barnen igen. Vi hann även vara med på Daladubblen där ungarna sprang stafett och patrull och jag samt maken sprang på direktanmälning.Det är ju en ungdomstävling, Sveriges största och de hade verkligen kul ungarna.Det händer mycket runt i kring arrangemanget. www.daladubbeln.se 

Jag sa upp mig idag,jag vågade det! Jag mår förträffligt av det och nu känns det skönt. Hurra för mig!

Nu ser jag framemot något nytt!

och jag kan bara konstatera att som vanligt tar den slut fort. Imorgon skall jag säja upp mig från mitt arbete, vi skrev kontrakt på vårt nya boende i fredags.Jag är nervös över det, vet inte om jag har modet till det. Jag håller på att söka nya jobb och behöver ju min kollega till att ge referenser och jag vill inte jobba längre än nödvändigt.15 december går flyttlasset söderut och bara två mil från vår sommarstuga, som vi kommer att kunna bo i betydligt längre,från vår till höst.

Träningen som varit denna helg är följande: fredag löpning 5 km med intervallträning,lördag var vilodag och söndag var 5 km löpträning samt hård intervallträning för att få upp farten och konditionen. Idag mötte jag flera stycken i spåret som tittade på mig och jag insåg att de nog funderade vad en tjockis gör i löpspåret? De såg ut som frågetecken, speciellt när jag höll på med intervallträningen och både flåsade,var knallröd i ansiktet och kutade som om jag hade en galning efter mig:-)) Jag ser nog väldigt rolig ut:-)) men det bjuder jag på, i min lycka över att vara rörlig igen.

Annat som jag hunnit gjort denna helg, är att förvälla grönsaker inköpta på barnens skola, när de hade Öppet hus i lördags.Förberett veckans matsedel,kokat fläsklägg och rotmos,bakat äppelkaka med sonen som vi avnjutit idag samt strykit en massa kläder. Det har samlat på sig under dessa tre veckor som har varit och jag mest akutstrykit.Jag har planerat in veckans träningar och imorgon är det styrketräning på makens arbete som gäller, även om jag mest ägnar tid i roddmaskinen och i stepmaskinen.Barnen brukar spela pingis, slå på boxningssäcken och hålla på med löpbandet samt heja på sina föräldrar.Det är kul att träna tillsammasn och skönt att få avrunda med bastu efteråt,vi brukar träna i två timmar och det blir många skratt tillsammans.

Jag har gjort en sak till som spridit glädje över helgen: jag var på Mamma Mia och såg den filmen tillsammans med mina tre döttrar. Vi skrattade gott tillsammans och innan filmen avnjöt vi middag på Shang Hai wok.

Jag vill tipsa om något väldigt behändigt som man kan få ta del av: grönsakspremuneration från Ås trädgård.
http://www.astradgard.se/  Det är verkligen ett smidigt sätt att få ekologiskt odlade grönsaker levererat och en himla massa god mat blir det.

när jag har varit borta. Jag var tjänstledig en stor del av förra hösten och fram till min operation och nu när jag är tillbaks i sadeln är klimatet annorlunda. Det har blivit hårt och kallt och jag vantrivs på min arbetsplats. Tidigare har det varit något som jag sett framemot varje dag, men numera  känns det jobbigt och jag märker att jag spänner mig varje dag.Jag har märkt att det finns en massa outtalade konflikter mellan människor och det sprider sig som ringar på vattnet.

Jag letar numera nytt arbete på annan ort. Vi funderar på att flytta söderut i Sverige, helst närmare vår älskade sommarstuga och det fortast möjligt. Vi har ett stort radhus på gång och jag hoppas att vi får det, för då slipper jag detta.Det blir i alla fall en god ursäkt för att fly därifrån.

Jag har kommit på mig med ett gammalt beteende idag... Jag tänkte tröstäta av gammal vana och hann ta några godisbitar innan jag började att fundera över det. Varför äter jag nu? Är jag glad,ledsen,orolig eller hungrig??Det smakade inget vidare att äta godis då...så numera kan jag i alla fall diagnosticera mej själv när jag trillar dit.Jag är nog på väg att bryta det mönstret.

Har haft ett mycket efterlängtat besök från en god vän som kom i fredags med sin son och som vi just vinkat av.Mycket god mat,vin och efterrätter. Det känns konstigt att säja det, men ibland undrar jag om min operation verkligen har lyckats? Jag tycker att jag kan äta väldigt mycket mat och jag gör det fortfarande.

I och för sig äter jag mycket vegetarisk mat och väldigt mycket olika grönsaker, kanske det beror på det? Eller egentligen är det olika vad jag äter; pannkaka går det ner en, högst två stycken och då får jag nästan ett lätt illamående, en hamburgare blir en halv hamburgare, medans grönsaker kan jag äta väldigt mycket av utan att magen fylls.

Fisk och skaldjur är andra saker som det verkar få plats mycket av,medans potatis,pasta,couscous eller bulgur fyller bra och fort. Bröd är inte heller någon större förbrukning för min del, men jag äter en hel portion havregrynsgröt på morgonen, med sylt och mjölk. Till mellanmål på morgonen tar jag en surdegssmörgås och en kopp te. Frukt  och vatten vid 11-tiden och sedan lunch vid 11.30. Innan jag cyklar hem äter jag en surdegssmörgås/ ett äpple och sedan dricker jag vätska när jag kommer hem,eventuellt fyller jag på med en smörgås till om jag skall träna.Middag och sedan kvällsfika 1-2 gånger beroende på hur hård träning jag haft.Det blir mycket mat på en dag............och relativt stora potioner trots operation.

Bör jag oroa mig, funderar jag på?

Numera fungerar allt i min vardag som det skall göra och det är sällan jag funderar över min operation.Jag har inga speciella svårigheter, kan äta allt som jag vill: till och med onyttigheter i form av godis,snacks och dylikt, dumpar aldrig, tål alkohol och går ner i vikt. Jag har återfått min rörlighet och min träningsglädje är stor. Jag har blivit beroende av att löpträna och märker att jag får sämre humör om jag inte tar mig den tiden.

Jag märker på kläderna att jag går ner i vikt, är ju numera våglös, vilken är en stor lättnad. Jag känner mig frisk och stark och har ännu inte blivit förkyld trots att jag möter en massa baciller på mitt jobb.Tidigare har jag alltid varit sjuk ett par dagar på hösten i samband med att jag återinträtt i tjänst.Inte ens fast ungarna varit förkylda och sjuka har jag blivit drabbad och det tror jag beror på att jag fått en god kondition.

Det känns som om livet återgått till det normala något så när. Jag har lärt mig också, att jag måste vara noga med att hålla tiderna för mellanmålet, annars får jag blodsockerfall och då blir jag inte go att tas med:-)) Då får min familj en skopa ovett som de inte förtjänar.

Jag vill inte tappa polityren på detta sätt och därför har jag numera ett nödpaket i min väska, som innehåller knäckebröd, torkat rökt renkött samt torkad frukt i form av aprikoser,blåbär ,hallon och svarta vinbär samt nötter av olika slag.När jag märker att jag börjar låta gnällig tar jag ur nödpaketet och efter en stund är jag mitt vanliga jag.:-)

Jag har börjat att hitta strategier som kommer att fungera resten av livet och min otroliga och evigt positiva familj som stöttar mig till 200% minst hjälper mig med det också. De pushar på och glädjer sig över mina framgångar,skjuter på när det känns motigt och det är helt otroligt med all denna support .De får mig att känna mig värdefull och vacker. Jag har fem entusiaster som efter varje nytt klädinköp beundrar och ger komplimanger.

Livet tillsammans med familjen är verkligen viktigt och betydelsefullt för min vardag som viktopad.

Behöver jag säja att jag tackar min Gud för att de finns hos mig och att jag älskar dem mest av allt på jorden?

Eftersom jag nu förstått hur många kilo som har lämnat min kropp och vintern börjar närma sig har jag inhandlat lite nya lämpliga höst/vinterkläder. Det blir dyrt det här...........men vilket kärkommet besvär det är.Köpte mig två par vanliga jeans och en snygg väst till min svarta kjol. Lite nya toppar i storlek 42/44 har det också blivit och jag är glad över att det händer saker med kroppen hela tiden som föranleder nya inköp.Tänk om jag vetat hur bra den här operationen är mot övervikt?

Idag har jag sprungit tävling och det gick bra, kom i mål som nummer 1. Det kändes skönt att få bekräftelse att träningen är till nytta och att det inte bara är som jag upplevt att jag blivit snabb. Självförtroendet fick sig en rejäl skjuts framåt. Ett halvår efter en viktoperation har jag blivit såpass rörlig att jag kan vinna en tävling. Jag har fortfarande övervikt men den är på väg bort och kilona som är kvar känns inom räckhåll.

Det känns fortfarande som en dröm att detta är jag, att jag kan vara rörlig och detta tack vare en operation mot övervikt. Min livskvalitè har höjts igen och det känns underbart,fantastiskt att jag har fått tillbaks mitt liv,att fetmaskölden är borta.Jag vill aldrig mer få tillbaks alla dessa kilon som jag burit på.Vilken befrielse det är att slippa dem.

På kvällen fick vi alla som tävlat bada i badhuset och då passade jag på att simma 2000 meter och stretcha ut alla musklerna. Efter det åkte vi till Max och beställde ett hamburgermål och idag fanns det mycket plats i magen.Jag fick rum med en halv hamburgare,7 lökringar och lite efterrätt och en liten juice.Det tog tid att äta men nu är jag mätt och belåten,lite däst rent av och väldigt nöjd med mig själv är jag.Nu skall jag strax lägga mig för imorgon skall jag till fjälls och plocka svamp.

Idag tog jag mig tid att gå en shoppingrunda på stan och döm om min förvåning när jag upptäckte hur stor eller hur liten jag har blivit. Från storlek 54/56 i februari till 42/44 i september, vilken resa det är egentligen, storleksmässigt och utseendemässigt.

Jag köpte mig en ny svart kjol i storlek 42 och ett par svarta, snygga, höga skinnstövlar som jag inte kunnat haft på år och dagar. Min man blev hellycklig, nykär och kunde inte ge nog med komplimanger:-) Utsidan blir mer och mer lik insidan:-))Även skostorleken har minskat från 41/42, till 40/41 och nu passar vilka skor som helst, tidigare fick man prova skor som såg breda ut och hoppas på att de skulle passa.

Nu börjar jag förresten få en massa stubb i mitt långa hår som spretar hit och dit det är inte så kul så jag fundear på att klippa det kort istället. Det är också länge sedan det var kort och nu börjar dte ju vara silver i håret så det kan ju bli effektfullt:-)

jag inte mått så bra och jag är osedvanligt  trött. Magen är som en spärrballong och det känns som buken fylls på med vätska under dagen.Jag har även racerbajs och det är bland det otrevligaste jag vet,speciellt när man har en barngrupp att ta hand om. Jag är i alla fall inte sjukskriven och jag genomför alla mina åtaganden.

Det här med avföringen har blivit annorlunda sedan operationen. Jag blir förstoppad rätt vad det är, trots fiberrik mat,motion och mycket dryck,blev jag aldrig förut. Jag har fått sprickor runt analhålet,samt en hemorojd som kliar otroligt mycket och som svider när jag har racerbajs. Det är sällan numera som allt funkar som det ska, det vill säja minst ett toabesök om dagen när man gör det stora behovet. Jag vet inte vad jag skall förändra och jag har förstått att även andra opererade har samma problem. Det stod inte ett ord om det i informationen jag fick inför operationen,men egentligen hade inte det spelat någon roll, för jag hade ändå valt operation igen.

Jag vet inte om jag är ensam om att inte ha informerat arbetsplatsen om vilken typ av operation jag genomgått ? När jag gjorde open, var jag tjänstledig från min arbetsplats och provade på annat jobb och nu känns det bara fånigt att berätta. Det funkar utmärkt med alla måltider utan att berätta och på något sätt känns det som om det hör till mitt privatliv, inte till min roll som pedagog??

Jag har verkligen ont av bråcket och det besvärar mig.Jag kan inte sova på mage längre, det gör ont och svullnar upp. Vissa dagar ser jag höggravid ut och det är inte kul.!

Nu när man äntligen börjar att få former igen vill jag inte ha en stor mage som putar ut. Det som gör att jag bestämt mig för att försöka få det åtgärdat snarast möjligt ,är tanken på att slippa ha ont och att kunna känna sig normal.Jag skall dessutom bli mamma igen så småningom och jag vill ha det överstökat innan det sker,om det nu går.

Annars går det bra med maten och jag har varit på en stor släkttillställning med middag och jag fick många förundrade tillrop över hur mycket jag kunde äta:-) Är det verkligen möjligt, jag trodde inte man fick äta något alls....Jag svarade mycket tålmodigt på alla frågor och försöker tänka att det är bra att det finns ambassadörer för viktoperationer som kan upplysa om hur det verkligen är.

Numera kommer jag att göra viktkontroll en gång/månad för att inte fixera mig vid vikten.

Idag bjöd vår trädgård på en underbar god middag: Squashbiffar med ugnsrostade grönsaker och potatis,krispiga Haricot Verts med citron,olja,chili och flingsalt, tzatsiki och hummus.

Jag hade kokat helt korn igår, som jag blandade med riven squash och lök, samt ägg och kryddor. Dessa biffar stekte jag sedan lätt i smör och olja och till det bjöds det andra. Kommentarerna från barnen var: är det fest idag? Vad firar vi? De tyckte verkligen om maten och åt som hästar.

Jag sitter här mätt och däst, för jag lyckades klämma i mig en hel del bönor förutom maten:-) Om en timme när jag smält maten skall jag ut och träna.

Jag känner mig verkligen rik när man kan äta skördemat, för matkostnaderna sjunker verkligen. Jag tänkte på det i lördags när vi hade fest för våra vänner i sommarstugan, vi var 27 stycken och vi handlade för 470:- inklusive alkohol. Jag hade gjort en god soppa till entrerätt, diverse olika sallader med ätbara blommor i, ugnsrostade grönsaker,gjort hummus, tzatsiki, romsås och bakat äppelpajer till efterrätt, samt att vi hade egenhändigt fiskad varmrökt röding. Vi åt och njöt av alla skördefröjder och festen blev riktigt lyckad med både krocket och brännboll.

Jag måste berätta om ett nytt dilemma som uppstått, jag har ingen uppfattning om hur stor jag är:-)) Jag kan inte avgöra olika avstånd och hur bred jag är ,vilket gör att jag beter mig på ett annorunda sätt. Häromdagen åkte jag buss och fick en passagerare bredvid mig, som vanligt knölade jag ihop mig för att ta så lite plats som möjligt och flyttade in mot fönstret, jag slutade nästan att andas för att inte ta plats. Då ser jag att min bänkgranne försöker att lukta på sig själv och att han är blossande röd i ansiktet, och av en slump ser jag avståndet mellan oss, det är ett rätt så stort utrymme mellan våra ben på sätena. Jag tog inte upp hela platsen och han trodde nog att han luktade svett eller illa och blev generad över det. Jag å andra sidan, upplevde att jag tog så stor plats, och att jag skulle försöka att göra mig så liten som möjligt så att han åtminstone fick sitta på sitt säte och flyttade undan mig när han skulle sätta sig.:)) Vilket missförstånd!

Jag har fått ett nytt BMI på 32,5 och väger numera 97,4 kg. Fortfarande otroligt mycket, men ändå otroligt bra. Jag känner mig förnöjd för det är ofattbara 37,6 kg som har försvunnit från min kropp.

och det är skönt om sanningen skall fram. I alla fall är det helt klart synligt för omgivningen att jag har gått ner i ivkt i sommar. En av mina arbetskamrater kommenterade: men vad du har blivit smal i sommar. En annan av mina arbetskamrater kände inte igen mig, när jag kom gåendes i mitt regnställ och hade funderat hela dagen vem det var:-))

Till och med mina efterlängtade Levis 501börjar att bli lite stora, men det mest intressanta är hur det är inombords.Jag mår oförskämt bra både i det yttre och i det inre,men jag har ett bekymmer. Jag har inte en aning om hur jag ser ut,hur stor och omfångsrik jag är, eller jag kanske borde säja hur liten jag har blivit?. Jag uppfattar mej fortfarande som voluminös.Det blev som en bekräftelse när min arbetskamrat inte kände igen mig i ett regnställ, som är i storlek medium, att gamla bekanta uppfattar mig som en människa med stor volym,medans nya bekantskaper inte gör det. Vad skall jag då ha för självbild? Den gamla eller den nya som sakta växer fram??

Jag är glad igen och jag upplever att jag blir mer och mer lik mig själv igen, som jag var innan fetman skapade en sköld runt mig. Även min make upplever det och vi har varit tillsammans i 25 år nu så vi har en lång historia tillsammans före och efter fetman.Det största glädjeämnet är ändå att det inte är mödosamt att träna längre,att jag kan springa längre sträckor utan att få blodsmak i munnen och att barnen är så glada att vi orienterar tillsammans hela familjen. Att jag också är aktiv på träningarna fyller dem med stolthet.Min första tävling på hemmaplan kommer att ske i samband med Loffelunken då jag skall orientera på Andersön. Skall bli roligt att vara med igen, som på den gamla goda tiden, som jag inte förstod, var en god tid.

Det jag har kämpigt med är att jag har en stor hård kula mitt på magen,som är mitt bråck,det gör att jag ser havande ut. När vi badar tittar människor ofta på det, men jag har slutat att bry mig. Det är tråkigt för det förstör profilen,men det går att leva med:-)Läkaren sa att det skulle synas mindre när jag gick ner i vikt men det är ju tvärtom, det syns mer och mer för varje kilo jag går ner.Det alternativ jag fick var att de skulle operera in ett nät i magen för att hålla tillbaks bråcket, men när man har gjort två stora operationer känns inte det som ett lockande alternativ.

och idag fick jag mig en lärpenning,lita inte på vågen! Jag ställde mig glad i hågen på vågen, (har nämligen provat en ny snygg klänning av lin i storlek 44) och gissa om jag fick en chock när vågen visade 111,3 kg. Chocken planterade sig in i kroppen och jag höll på att smälla av, herregud hade jag gått upp 10,2 kg.Jag ställde mig en gång till för att kontrollera om jag läst rätt,men då vägde jag 104,7 kg och sedan klev jag upp 10 gånger till och vid alla tillfällen fick jag ett nytt resultat.

Ropade på maken som även han fick en chock för han hade gått upp 5 kg och sedan fick barnen testa och de hamnade på olika resultat långt ifrån deras reella vikter.Jag kunde andas ut, det var fel på vågen inte på mina mat och träningsvanor.

Därför blir det ingen ny viktkoll förrän en ny våg inköpts och när det blir vet jag inte.Nu är skörden i trädgården i full gång, hallon, krusbär och vinbär skall plockas in, samt att det skall vattnas och rensas i landen.Samtidigt lockar bär och svamp i skogen och en sol som lyser evigt blå och som gör att arbetsmoralen blir låg för det enda jag vill göra är att bada.

Nu är jag i en platå igen och funderar på om jag borde börja våga mig en gång i månaden istället för att slippa bli stressad av att kliva upp på vågen.Kände mig väldigt besviken när jag såg resultatet.

Idag satte jag nytt eget rekord på 2,5 km, det tog mig 14 minuter att ta mig runt.Sedan körde jag och en av döttrarna backträning, i väntan på de andra tre som sprang 5 km:s spåret.Nu sitter jag här förnöjd, med träningsvärk i låren:-)
Vi har varit och fiskat nu på kvällen uppe i en tjärn med förhoppning om att få röding men det blev inget napp.Istället ägnade jag tid åt att plocka hjortron, samt blåbär till frukost i morgon.Just nu äter vi mycket färska bär,hallonen har mognat i landet,jordgubbar finns det men det är ett fåtal som man hittar nu,smultron finns det också att njuta av. Krusbär, röda och svarta vinbär börjar också mogna.Jag skall dessutom skörda all spenat för den har gått i blom.
Det är  dessutom dags för andra skörden av mina örter men då vill jag helst skörda en solig dag.Morgondagen skall ägnas i  skogen med bärplockning. 30 liter minst och nu är det gott om mogna blåbär som dessutom är stora. Vi åkte till Borlänge idag och tränade i Mellstaspåren, det var väldigt lite backar och det är väl orsaken till att det gick fort.Det är bekvämt där för man kan duscha efteråt.Vi åkte sedan till Max och åt lunch där , för min del blev det en hamburgare med sallad till.Maken fick halva hamburgaren och jag vågade att äta tre lökringar till.Idag använde jag bråckgördeln när jag tränade och det var skönt stöd även om det blev varmt och svettigt med den.Efter måltiden stack vi till Kupolen och shoppade lite och sedan åkte vi hem till stugan. Nu njuter vi semester och det är verkligen skönt.