Har inte kunnat träna

på ett tag och vad händer då?? Jag som trodde att jag ändrat matbeteende, upptäckte att jag börjat "mysa" i soffan med diverse onyttigheter,främst smågodis, som jag aldrig haft smak för tidigare! Jag har alltid föredragit fett framför socker.

Annat som jag "myst" med är mangoglass med hackade nötter på, fett och bra! Tur att man inte har en våg som kan tala om för en vad som hänt under dessa 10 dagar. Grundproblemet kvarstår alltså fortfarande, att jag tröstar mig själv med mat! Jag blir verkligen arg på mig själv!!!!Jag har alltså bytt ut träning mot mat och när träningen inte gått att genomföra som nu, på grund av en stukad vrist, har jag återfallit till att äta skit! Detta felaktiga ätande har gjort att jag fått väldigt ont i min mage och att jag spytt. Bra lärpenningar och ett gott observationsinstrument, för nu har jag tagit tag i det igen.Det är kanske det som är skillnad nu mot före operationen, att ärret och magen påminner en med jämna mellanrum hur det skall vara för att man skall må bra.

Igår var första kvällen på länge som jag kunnat träna, på 10 dagar. Jag njöt av min löptur och idag ska jag ut igen. Imorgon åker jag till Stockholm och skall på konferens över helgen. Skall bli kul och spännande att se hur min mage överlever det! Är första gången som jag är borta och bara äter mat som andra lagat hela tiden.Jag tror att jag skall packa ned lite nödmat som knäckebröd,frukt och annat att ta till mellan måltiderna.

Jag har fått tid på Kirurgen och skall dit med mitt bråck.Det känns hoppfullt kanske jag då blir överförd till Dalarnas läns landsting och får en kontakt där.Jag hoppas att de kan åtgärda bråcket snart...

Kommentarer
Postat av: Anna

Nog är det svårt att motstå alla frestelser hela tiden, men var glad att du kommer på dig själv innan det bara går uppåt och uppåt, som det ju har gjort för dom flesta av oss innan open

2008-11-19 @ 17:00:18
URL: http://anchalar.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0