viktopererad

när jag har varit borta. Jag var tjänstledig en stor del av förra hösten och fram till min operation och nu när jag är tillbaks i sadeln är klimatet annorlunda. Det har blivit hårt och kallt och jag vantrivs på min arbetsplats. Tidigare har det varit något som jag sett framemot varje dag, men numera  känns det jobbigt och jag märker att jag spänner mig varje dag.Jag har märkt att det finns en massa outtalade konflikter mellan människor och det sprider sig som ringar på vattnet.

Jag letar numera nytt arbete på annan ort. Vi funderar på att flytta söderut i Sverige, helst närmare vår älskade sommarstuga och det fortast möjligt. Vi har ett stort radhus på gång och jag hoppas att vi får det, för då slipper jag detta.Det blir i alla fall en god ursäkt för att fly därifrån.

Jag har kommit på mig med ett gammalt beteende idag... Jag tänkte tröstäta av gammal vana och hann ta några godisbitar innan jag började att fundera över det. Varför äter jag nu? Är jag glad,ledsen,orolig eller hungrig??Det smakade inget vidare att äta godis då...så numera kan jag i alla fall diagnosticera mej själv när jag trillar dit.Jag är nog på väg att bryta det mönstret.

Har haft ett mycket efterlängtat besök från en god vän som kom i fredags med sin son och som vi just vinkat av.Mycket god mat,vin och efterrätter. Det känns konstigt att säja det, men ibland undrar jag om min operation verkligen har lyckats? Jag tycker att jag kan äta väldigt mycket mat och jag gör det fortfarande.

I och för sig äter jag mycket vegetarisk mat och väldigt mycket olika grönsaker, kanske det beror på det? Eller egentligen är det olika vad jag äter; pannkaka går det ner en, högst två stycken och då får jag nästan ett lätt illamående, en hamburgare blir en halv hamburgare, medans grönsaker kan jag äta väldigt mycket av utan att magen fylls.

Fisk och skaldjur är andra saker som det verkar få plats mycket av,medans potatis,pasta,couscous eller bulgur fyller bra och fort. Bröd är inte heller någon större förbrukning för min del, men jag äter en hel portion havregrynsgröt på morgonen, med sylt och mjölk. Till mellanmål på morgonen tar jag en surdegssmörgås och en kopp te. Frukt  och vatten vid 11-tiden och sedan lunch vid 11.30. Innan jag cyklar hem äter jag en surdegssmörgås/ ett äpple och sedan dricker jag vätska när jag kommer hem,eventuellt fyller jag på med en smörgås till om jag skall träna.Middag och sedan kvällsfika 1-2 gånger beroende på hur hård träning jag haft.Det blir mycket mat på en dag............och relativt stora potioner trots operation.

Bör jag oroa mig, funderar jag på?

Numera fungerar allt i min vardag som det skall göra och det är sällan jag funderar över min operation.Jag har inga speciella svårigheter, kan äta allt som jag vill: till och med onyttigheter i form av godis,snacks och dylikt, dumpar aldrig, tål alkohol och går ner i vikt. Jag har återfått min rörlighet och min träningsglädje är stor. Jag har blivit beroende av att löpträna och märker att jag får sämre humör om jag inte tar mig den tiden.

Jag märker på kläderna att jag går ner i vikt, är ju numera våglös, vilken är en stor lättnad. Jag känner mig frisk och stark och har ännu inte blivit förkyld trots att jag möter en massa baciller på mitt jobb.Tidigare har jag alltid varit sjuk ett par dagar på hösten i samband med att jag återinträtt i tjänst.Inte ens fast ungarna varit förkylda och sjuka har jag blivit drabbad och det tror jag beror på att jag fått en god kondition.

Det känns som om livet återgått till det normala något så när. Jag har lärt mig också, att jag måste vara noga med att hålla tiderna för mellanmålet, annars får jag blodsockerfall och då blir jag inte go att tas med:-)) Då får min familj en skopa ovett som de inte förtjänar.

Jag vill inte tappa polityren på detta sätt och därför har jag numera ett nödpaket i min väska, som innehåller knäckebröd, torkat rökt renkött samt torkad frukt i form av aprikoser,blåbär ,hallon och svarta vinbär samt nötter av olika slag.När jag märker att jag börjar låta gnällig tar jag ur nödpaketet och efter en stund är jag mitt vanliga jag.:-)

Jag har börjat att hitta strategier som kommer att fungera resten av livet och min otroliga och evigt positiva familj som stöttar mig till 200% minst hjälper mig med det också. De pushar på och glädjer sig över mina framgångar,skjuter på när det känns motigt och det är helt otroligt med all denna support .De får mig att känna mig värdefull och vacker. Jag har fem entusiaster som efter varje nytt klädinköp beundrar och ger komplimanger.

Livet tillsammans med familjen är verkligen viktigt och betydelsefullt för min vardag som viktopad.

Behöver jag säja att jag tackar min Gud för att de finns hos mig och att jag älskar dem mest av allt på jorden?

Eftersom jag nu förstått hur många kilo som har lämnat min kropp och vintern börjar närma sig har jag inhandlat lite nya lämpliga höst/vinterkläder. Det blir dyrt det här...........men vilket kärkommet besvär det är.Köpte mig två par vanliga jeans och en snygg väst till min svarta kjol. Lite nya toppar i storlek 42/44 har det också blivit och jag är glad över att det händer saker med kroppen hela tiden som föranleder nya inköp.Tänk om jag vetat hur bra den här operationen är mot övervikt?

Idag har jag sprungit tävling och det gick bra, kom i mål som nummer 1. Det kändes skönt att få bekräftelse att träningen är till nytta och att det inte bara är som jag upplevt att jag blivit snabb. Självförtroendet fick sig en rejäl skjuts framåt. Ett halvår efter en viktoperation har jag blivit såpass rörlig att jag kan vinna en tävling. Jag har fortfarande övervikt men den är på väg bort och kilona som är kvar känns inom räckhåll.

Det känns fortfarande som en dröm att detta är jag, att jag kan vara rörlig och detta tack vare en operation mot övervikt. Min livskvalitè har höjts igen och det känns underbart,fantastiskt att jag har fått tillbaks mitt liv,att fetmaskölden är borta.Jag vill aldrig mer få tillbaks alla dessa kilon som jag burit på.Vilken befrielse det är att slippa dem.

På kvällen fick vi alla som tävlat bada i badhuset och då passade jag på att simma 2000 meter och stretcha ut alla musklerna. Efter det åkte vi till Max och beställde ett hamburgermål och idag fanns det mycket plats i magen.Jag fick rum med en halv hamburgare,7 lökringar och lite efterrätt och en liten juice.Det tog tid att äta men nu är jag mätt och belåten,lite däst rent av och väldigt nöjd med mig själv är jag.Nu skall jag strax lägga mig för imorgon skall jag till fjälls och plocka svamp.

Idag tog jag mig tid att gå en shoppingrunda på stan och döm om min förvåning när jag upptäckte hur stor eller hur liten jag har blivit. Från storlek 54/56 i februari till 42/44 i september, vilken resa det är egentligen, storleksmässigt och utseendemässigt.

Jag köpte mig en ny svart kjol i storlek 42 och ett par svarta, snygga, höga skinnstövlar som jag inte kunnat haft på år och dagar. Min man blev hellycklig, nykär och kunde inte ge nog med komplimanger:-) Utsidan blir mer och mer lik insidan:-))Även skostorleken har minskat från 41/42, till 40/41 och nu passar vilka skor som helst, tidigare fick man prova skor som såg breda ut och hoppas på att de skulle passa.

Nu börjar jag förresten få en massa stubb i mitt långa hår som spretar hit och dit det är inte så kul så jag fundear på att klippa det kort istället. Det är också länge sedan det var kort och nu börjar dte ju vara silver i håret så det kan ju bli effektfullt:-)

jag inte mått så bra och jag är osedvanligt  trött. Magen är som en spärrballong och det känns som buken fylls på med vätska under dagen.Jag har även racerbajs och det är bland det otrevligaste jag vet,speciellt när man har en barngrupp att ta hand om. Jag är i alla fall inte sjukskriven och jag genomför alla mina åtaganden.

Det här med avföringen har blivit annorlunda sedan operationen. Jag blir förstoppad rätt vad det är, trots fiberrik mat,motion och mycket dryck,blev jag aldrig förut. Jag har fått sprickor runt analhålet,samt en hemorojd som kliar otroligt mycket och som svider när jag har racerbajs. Det är sällan numera som allt funkar som det ska, det vill säja minst ett toabesök om dagen när man gör det stora behovet. Jag vet inte vad jag skall förändra och jag har förstått att även andra opererade har samma problem. Det stod inte ett ord om det i informationen jag fick inför operationen,men egentligen hade inte det spelat någon roll, för jag hade ändå valt operation igen.

Jag vet inte om jag är ensam om att inte ha informerat arbetsplatsen om vilken typ av operation jag genomgått ? När jag gjorde open, var jag tjänstledig från min arbetsplats och provade på annat jobb och nu känns det bara fånigt att berätta. Det funkar utmärkt med alla måltider utan att berätta och på något sätt känns det som om det hör till mitt privatliv, inte till min roll som pedagog??

Jag har verkligen ont av bråcket och det besvärar mig.Jag kan inte sova på mage längre, det gör ont och svullnar upp. Vissa dagar ser jag höggravid ut och det är inte kul.!

Nu när man äntligen börjar att få former igen vill jag inte ha en stor mage som putar ut. Det som gör att jag bestämt mig för att försöka få det åtgärdat snarast möjligt ,är tanken på att slippa ha ont och att kunna känna sig normal.Jag skall dessutom bli mamma igen så småningom och jag vill ha det överstökat innan det sker,om det nu går.

Annars går det bra med maten och jag har varit på en stor släkttillställning med middag och jag fick många förundrade tillrop över hur mycket jag kunde äta:-) Är det verkligen möjligt, jag trodde inte man fick äta något alls....Jag svarade mycket tålmodigt på alla frågor och försöker tänka att det är bra att det finns ambassadörer för viktoperationer som kan upplysa om hur det verkligen är.

Numera kommer jag att göra viktkontroll en gång/månad för att inte fixera mig vid vikten.

Idag bjöd vår trädgård på en underbar god middag: Squashbiffar med ugnsrostade grönsaker och potatis,krispiga Haricot Verts med citron,olja,chili och flingsalt, tzatsiki och hummus.

Jag hade kokat helt korn igår, som jag blandade med riven squash och lök, samt ägg och kryddor. Dessa biffar stekte jag sedan lätt i smör och olja och till det bjöds det andra. Kommentarerna från barnen var: är det fest idag? Vad firar vi? De tyckte verkligen om maten och åt som hästar.

Jag sitter här mätt och däst, för jag lyckades klämma i mig en hel del bönor förutom maten:-) Om en timme när jag smält maten skall jag ut och träna.

Jag känner mig verkligen rik när man kan äta skördemat, för matkostnaderna sjunker verkligen. Jag tänkte på det i lördags när vi hade fest för våra vänner i sommarstugan, vi var 27 stycken och vi handlade för 470:- inklusive alkohol. Jag hade gjort en god soppa till entrerätt, diverse olika sallader med ätbara blommor i, ugnsrostade grönsaker,gjort hummus, tzatsiki, romsås och bakat äppelpajer till efterrätt, samt att vi hade egenhändigt fiskad varmrökt röding. Vi åt och njöt av alla skördefröjder och festen blev riktigt lyckad med både krocket och brännboll.

Jag måste berätta om ett nytt dilemma som uppstått, jag har ingen uppfattning om hur stor jag är:-)) Jag kan inte avgöra olika avstånd och hur bred jag är ,vilket gör att jag beter mig på ett annorunda sätt. Häromdagen åkte jag buss och fick en passagerare bredvid mig, som vanligt knölade jag ihop mig för att ta så lite plats som möjligt och flyttade in mot fönstret, jag slutade nästan att andas för att inte ta plats. Då ser jag att min bänkgranne försöker att lukta på sig själv och att han är blossande röd i ansiktet, och av en slump ser jag avståndet mellan oss, det är ett rätt så stort utrymme mellan våra ben på sätena. Jag tog inte upp hela platsen och han trodde nog att han luktade svett eller illa och blev generad över det. Jag å andra sidan, upplevde att jag tog så stor plats, och att jag skulle försöka att göra mig så liten som möjligt så att han åtminstone fick sitta på sitt säte och flyttade undan mig när han skulle sätta sig.:)) Vilket missförstånd!