viktopererad

Idag stannade vågen på 101,7 kg och nu har jag ett BMI på 34.Känns skönt att trenden att gå upp i vikt är borta.Min totala viktminskning är nu 33,3 kg.

I måndags när jag vägde mig var jag +1 hekto,mot för två veckor sedan.Det är jobbigt att stå still rent mentalt ,och att gå ner i vikt det man gått upp, känns som att bestiga stora berg.Jag avskyr denna utdragna process där jag är huvudperson.Jag håller i alla fall på att omformas och få mer muskulatur,både vad gäller armar och ben.Magen är som den är,men måtten har minskat även där.Största skillnaden syns på byst,stjärt och ben.Bysten börjar kännas  liten och uttorkad och numera kommer jag bra överens med bygelbehåar, för de både lyfter och omformar brösten till mer sevärda:-)

Jag kämpar på för fullt med motion och sommarliv.I mitt sommarliv ingår att rensa ogräs i otaliga rabatter och land,att klippa 12 000 m2 gräsyta,utan åkgräsklippare.För övrigt ingår en morgonpromenad med branta backar, till brevlådan för att hämta tidningen och sedan ett par turer upp och ner till badplatsen,med branta, långa backar.Andra dagar blir det långa promenader eller cykelturer för att motionera eller för att man måste shoppa,eller ett antal vedklabbar att klyva.När jag skall handla måste jag cykla 9 km och då blir man uppfinningsrik på att skapa nya maträtter av det man har hemma.:-) Andra sysslor är ju matlagning,umgås med barnen och då spelar vi gärna badminton eller krocket.Numera är rörelse inplanerat i det mesta jag gör.

Jag har varit en sväng till Lager 157 och provat kläder, men hittade inget som jag ville ha.Däremot var jag in en sväng på Skorett och fyndade två par skor,varav ett par bruna,snygga skor vars klack var 8 cm hög.De invigde jag i lördags då jag var på konsert och lyssnade på Jennifer Ferguson från Sydafrika.En helt underbar upplevelse för övrigt.

Jag kan inte minnas när jag ville ha högklackat,eller knäkort kjol ,men det känns som det är för många år sedan.Jag försöker att anpassa mig mentalt till den kroppsliga process som pågår, men kan inte se hur stor jag är själv. Jag skulle vilja  veta hur stor jag är i andras ögon,jag har ingen aning om hur jag ser ut, egentligen, numera.Jag kan chansa på kläder och veta storleksmässigt, men egentligen har jag ingen kroppsuppfattning om mig själv.Jag bär mig fortfarande åt som om jag vägde 31 kg till och känner mig som så.Det finns dock en skillnad jag rör mig betydligt lättare och smidigare och behöver inte stanna och vila i uppförsbackarna som ifjol sommar.Jag svettas inte heller och älskar värme.

Lördagen var en händelserik dag med motion,shopping,veckohandling och bad på Lugnet i utebassängen och på kvällen konsert.Det var 26 grader varmt i vattnet och jag behöver varmt vattten numera, annars får jag aldrig upp värmen i kroppen.Jag tror aldrig jag har fryst så mycket i mitt liv som jag gör nu och mina barn vill inte bli masserade av mig längre för de tycker jag har för kalla händer.Speciellt på eftermiddagar och kvällar fryser jag men jag antar att det beror på att kroppen numera förbränner allt den äter.

Andra saker somär nya för mig är att jag numera föredrar att skyla ärren i offentliga miljöer där man byter om.Ärret väcker uppseende och frågor, så numera använder jag Mepiform som är hudfärgat och tål vatten,samt baddräkt för att slippa frågor.Hemma på vår badplats struntar jag i det ,badar och solar gärna  i bikini.

Idag var det ingen viktnedgång utan viktuppgång, kändes inte alls kul.+6 hg, men det går ju att leva med det också.Kanske för mycket snaskande i helgen? Vi har ju fått sommarlov och det har blivit ett antal avslutningar med tårta,glass och sedan var jag och maken barnfria under helgen och unnade oss lite gott:-)) Dessutom knappt träning eftersom alla kvällar varit uppbokade.

Men jag skall strax ut och kämpa med gräsklipparen så om jag väger mig ikväll kanske jag förlorat gottehektona:-))Drömma kan man ju i alla fall.Jag är dessutom dunderförkyld och har kämpat med det under helgen.Det verkar som jag är mer mottaglig för baciller än vad jag var förut.

Fick brev från läkaren och fortfarande skulle jag inte börja med B12,utan värdena var normala i överkant, och fram till dess att jag inte behöver det kommer jag inte att ta det.Skall ta injektioner istället för tabletterna.Nu njuter jag i alla fall sommarlov i vår sommarstuga nere i Dalarna.

Nu börjar jag att komma igång på allvar med löpträning,moralen kändes låg idag och ursäkterna var många, efter att ha arbetat från tidiga morgonen till sena kvällen .Trots det blev längtan stor efter att få kuta i spåret ,och jag fick sällskap med lilltösen och då var det enkelt att komma iväg.Det känns skönt att springa och snart har det blivit en rutin som allting annat.Jag undrar vad det är som gör att jag rasar i vikt från dag till dag och sedan kan stå still i veckor.Skulle hellre ha en nedåtgående trend hela tiden utan dessa platåer:-)

Nu verkar jag vara i en nedåtgående spiral och det känns skönt.Jag hade hoppats på att vara tvåsiffrig för länge sedan, eftersom det gick fort i början,men inser att den viktnedgång jag har nu, är betydligt hälsosammare.

Idag fick jag en gullig kommentar från en mamma till ett av barnen på förskolan,men har inte du gått ner lite i vikt? Jo,svarade jag och log:-))Lite är det nog.Du har blivit så smal så jag kände inte igen dig först sa hon sedan.Jag tackade för komplimangen:-))

En annan mamma: "-men vad har du gjort, du har ju blitt så smal" Kan det vara hälsosamt?" :-))) Det skrattade jag gott åt för mig själv inne på toaletten.Det är en av de roligaste kommentarer jag hört på länge, för vad kan vara mer hälsosamt i min situation än att minska i vikt.

Idag visade vågen på 103,2 kg,dvs en viktnedgång på 1,1 kg sedan i torsdags.BMI 34,3, känns betydligt angenämare numera.Total viktnedgång är 31,8 kg.Det känns ofattbart att så många kilon är borta för alltid!

Idag hade jag en rejäl dumpning på kokt korv med mos i tunnbrödrulle.Jag kräktes och fick diarrè och hjärtklappning så det kändes som en hammare i bröstet.Efter det sov jag över en timme och kunde inte ta mej till arbetskvällen på arbetet.Jag som skulle måla och uppleva gemenskap med kollegor och föräldrar.

Annars njuter jag av den rörelsefrihet som uppstått genom att så många kilon är borta.Jag vågar löpträna och var till Stadium i lördags och köpte mig löparbyxor i storlek 44/46.Kan inte minnas när jag vågade mig in för att köpa träningskläder på en sportaffär.

Annars har jag varit i min sommarstuga och haft trevligt.Jag har arbetat i trädgården från morgon till kväll och badat som svalka.Det var behagligt i vattnet,men på söndagen blåste det pålandsvind och då sjönk temperaturen i vattnet med 7 grader till 18 grader.Fortfarande en helt OK temperatur för att vara i början på juni,men jag hann ju bli lite bortskämd med vattentemperaturen dagarna innan så det kändes:-)

Nu har vi planterat alla frön,landena ser fina ut och en hel del plant blev det också satt.Har även köpt in en Fläder, två havtornsbuskar, amerikanska blåbär och en vit vinbärsbuske samt ytterligare en vinranka till trädgården.

Idag stod vågen på 104,3 och BMI är numera 35,3. Glömde min viktkoll för att jag börjat att arbeta:-))Totalt har jag gått ner 30,7 kilo, sedan 7 januari. då jag började min viktresa inför operationen, och sedan operationen den 27 februari har jag gått ner 20 kg.

Nu börjar jag förstå hur många kilon det är, 30 mjölkpaket eller 60 smörpaket eller 15 mjölpåsar.Inte konstigt att jag upplever att jag springer fram numera:-) Förut har allt det där hängt på mig och nu njuter jag av befrielsen att slippa bära på dessa kilon.

Idag var det blodigt allvar, ensam med en barngrupp och nu kändes det som väldigt länge sedan.Det var dessutom inte min vanliga,så testerna blev grundliga från barnens sida.Det tog ett tag innan vi satt till bords och drack morgonte,sedan gick vi ut och njöt av sommaren.När vi sedan kom in för att äta lunch var det redan barn som förstod att jag var ok och värd respekt,men mycket bus har det varit.Efter lunch som bestod av pasta och morotssås och en lång skön sagostund gick vi åter ut i solskenet.

Mina kära barn kom upp till min förskola och sedan gick vi in till stan allihop och jag köpte mej ett par väl utprovade löparskor med bra dämpning.Nu smälter jag maten och sedan skall jag och maken ut och träna:-)Sonen skall på fotbollsträning och då passar vi på att träna.

Jag sprang 3,2 km och det gick bra,en ren fröjd att upptäcka att man har mer kondition och styrka än man tror.Nu börjar det.....när jag väl kommit igång har jag svårt att bryta det och då blir det bara träning och träning som gäller.

och hur man mår efteråt.De frågade otroligt mycket ,var pålästa och mycket intresserade av hur jag såg ut.Allt jag åt engerade dem och så fick jag en massa frågor om maten.Kan du äta något? Äter du inte för mycket nu? när jag tog en normalportion för viktopererade.Vad kan du inte äta?? Jag svarade att man kan äta allt om man vill,men att det inte är allt som man mår bra av.En av dem har som yrke att arbeta för att människor skall må bra vad gäller kost och motion.Till slut kan jag säja att jag kände mig väldigt okomfortabel i sällskapet och funderade på om det kommer att vara så här fortsättningsvis i mitt liv:att jag måste försvara mitt beslut om viktoperation och varför jag är så lat att jag inte kan banta som alla andra?

En av dem tyckte att det var oförsvarbart av staten att de betalade för att operera feta och att det är en kostnad som man själv borde betala.Eftersom hon var rökare kontrade jag med det och sa att jag var väldigt irriterad på att folk frivilligt kan tända på cigaretter,röka ett antal år och sedan komma och kräva vård för de sjukdomar som det ofrånkomligen leder till,när man redan vet när man börjar att det leder till olika sjukdomar. (Jag har aldrig tidigare funderat över vilka som har rätt till vård eller inte,men igår blev jag arg, och har alltid tyckt att alla som behöver vård skall få det,oavsett anledning)

Igår fick jag återigen en komplimang av för mig en okänd man,när jag jobbade i serveringen på idrottsplatsen, som engagerad fotbollsförälder, och blev lika överraskad och förvånad som förra gången.Men den här gången blev jag i alla fall inte stum;-)) Dessutom blev jag utbjuden på dans, så om jag mot förmodan skulle bli singel, vet jag vart man kan skaffa sig en date, så då kommer jag ofta att vara engerad fotbolssförälder;-))

Jag blir förvånad över den uppmärksamhet man kan få som människa när man inte har en stor massa överflödskilon utan bara massa överflödskilon.Det är ovant och förvånande och jag börjar verkligen fundera över hur man blir bemött som människa när man är fet.Jag har aldrig upplevt att jag blivit dåligt behandlad utom möjligtvis i vården,men hur räknas det att inte bli sedd som människa, utom möjligtvis för alla kilon man har på kroppen?