Igår träffade jag några som funderat mycket över viktoperationer
och hur man mår efteråt.De frågade otroligt mycket ,var pålästa och mycket intresserade av hur jag såg ut.Allt jag åt engerade dem och så fick jag en massa frågor om maten.Kan du äta något? Äter du inte för mycket nu? när jag tog en normalportion för viktopererade.Vad kan du inte äta?? Jag svarade att man kan äta allt om man vill,men att det inte är allt som man mår bra av.En av dem har som yrke att arbeta för att människor skall må bra vad gäller kost och motion.Till slut kan jag säja att jag kände mig väldigt okomfortabel i sällskapet och funderade på om det kommer att vara så här fortsättningsvis i mitt liv:att jag måste försvara mitt beslut om viktoperation och varför jag är så lat att jag inte kan banta som alla andra?
En av dem tyckte att det var oförsvarbart av staten att de betalade för att operera feta och att det är en kostnad som man själv borde betala.Eftersom hon var rökare kontrade jag med det och sa att jag var väldigt irriterad på att folk frivilligt kan tända på cigaretter,röka ett antal år och sedan komma och kräva vård för de sjukdomar som det ofrånkomligen leder till,när man redan vet när man börjar att det leder till olika sjukdomar. (Jag har aldrig tidigare funderat över vilka som har rätt till vård eller inte,men igår blev jag arg, och har alltid tyckt att alla som behöver vård skall få det,oavsett anledning)
Igår fick jag återigen en komplimang av för mig en okänd man,när jag jobbade i serveringen på idrottsplatsen, som engagerad fotbollsförälder, och blev lika överraskad och förvånad som förra gången.Men den här gången blev jag i alla fall inte stum;-)) Dessutom blev jag utbjuden på dans, så om jag mot förmodan skulle bli singel, vet jag vart man kan skaffa sig en date, så då kommer jag ofta att vara engerad fotbolssförälder;-))
Jag blir förvånad över den uppmärksamhet man kan få som människa när man inte har en stor massa överflödskilon utan bara massa överflödskilon.Det är ovant och förvånande och jag börjar verkligen fundera över hur man blir bemött som människa när man är fet.Jag har aldrig upplevt att jag blivit dåligt behandlad utom möjligtvis i vården,men hur räknas det att inte bli sedd som människa, utom möjligtvis för alla kilon man har på kroppen?
En av dem tyckte att det var oförsvarbart av staten att de betalade för att operera feta och att det är en kostnad som man själv borde betala.Eftersom hon var rökare kontrade jag med det och sa att jag var väldigt irriterad på att folk frivilligt kan tända på cigaretter,röka ett antal år och sedan komma och kräva vård för de sjukdomar som det ofrånkomligen leder till,när man redan vet när man börjar att det leder till olika sjukdomar. (Jag har aldrig tidigare funderat över vilka som har rätt till vård eller inte,men igår blev jag arg, och har alltid tyckt att alla som behöver vård skall få det,oavsett anledning)
Igår fick jag återigen en komplimang av för mig en okänd man,när jag jobbade i serveringen på idrottsplatsen, som engagerad fotbollsförälder, och blev lika överraskad och förvånad som förra gången.Men den här gången blev jag i alla fall inte stum;-)) Dessutom blev jag utbjuden på dans, så om jag mot förmodan skulle bli singel, vet jag vart man kan skaffa sig en date, så då kommer jag ofta att vara engerad fotbolssförälder;-))
Jag blir förvånad över den uppmärksamhet man kan få som människa när man inte har en stor massa överflödskilon utan bara massa överflödskilon.Det är ovant och förvånande och jag börjar verkligen fundera över hur man blir bemött som människa när man är fet.Jag har aldrig upplevt att jag blivit dåligt behandlad utom möjligtvis i vården,men hur räknas det att inte bli sedd som människa, utom möjligtvis för alla kilon man har på kroppen?
Kommentarer
Postat av: Brittis
Härligt att du får komplimanger. Jag blev kramad av en dam så var så glad att jag gått ner i vikt!
Annars tycker jag att det går sakta, men ner går det iallafall. Kram
Postat av: Thick2thin
Vilka j-kla typer, jag skulle blivit jättearg och ledsen!!
Härligt att du får lite komplimanger.., det kan man aldrig få för många av...
Kram
Postat av: viktopererad
Visst är det kul med komplimanger! Jag har glömt bort hur det kändes att vara sedd för människan man är, inte storleken!
Trackback