viktopererad

Idag vägde jag in på 120,2 kg! BMI 40,6

Jag är nöjd och glad!

Mår lite dåligt idag och har haft diaree i natt.Tror att det beror på att jag tar en sorts tabletter och att det ger svaj i magen.Annars var det all gammal avföring som behövde komma ut,från tiden innan operationen.Igår skulle jag byta plåster på operationssåret men det som jag hade fått med mej var ett sådant jag inte tålde.Nu kliar jag eksem och är jätteirriterad över att det inte kan bli rätt.

Operationen gick bra och jag är hemma sedan i lördags morse och då hade jag provat på att äta fast föda i form av gröt. Jag mår oförskämt bra och känner mej pigg! Jag har gjort en öppen operation i onsdags och idag var jag på min första stavgångstur tillsammans med maken.Det var härligt och även om jag kände mig trött efteråt orkade jag ändå pallra mig till övervåningen och skriva ett bloginlägg.

Jag har kunnat börja att dricka på en gång nästan, jag var uppe så fort jag vaknade efter operationen och stod på benen samt kämpade på med flaskan.Jag hade övat mig på sjukgymnastens alla övningar innan så när jag väl skulle upp ur sängen kunde jag  fixa det själv och så har jag försökt att göra med allt efter operationen.

Nu har jag ett kliande plåster på magen som påminnelse om den förändring som har börjat och det är gott att ha fått börja äta igen.Smakförändringen som skett är att jag inte gillar kaffe längre men det kan jag leva utan.

Nu är operationen klar och allt har gått bra. Mer info kommer senare.

Värsta stället att vara på och sättet som jag blev behandlad på, känner jag mig en aning kränkt av. Nåväl alla värden var bra och nu är jag slutgiltigt slutbesiktad inför operationen imorgon.Jag skall vara på sjukhuset 9.30 och hoppas nu bara att allt går bra.Skall in i duschen och göra den noggranna avtvättningen och sedan samma procedur imorgon+ att jag ska peta naveln:-))

Jag kom in 9.15 och hade gått ner,skulle behövt fylla på med en drink redan då, men då höll de på med storstädning av köksavdelningen så det gick inte.Jag gick och knackade på inskrivningsdörren men blev bryskt avvisad med orden att de hämtade in patienterna allt eftersom.Satte mig ner och väntade och väntade,klockan 10.07 gick jag tillbaks till inskrivningsdörren, för då hade alla andra, även de som kom långt efter mig blivit inskrivna.Hoppsan, har vi glömt dig sa sköterskan och började att leta papper.Efter en stund hittade hon dem, de låg rakt framför henne på skrivbordet.

Nytt problem, vem skulle ansvara för mig? Nu fanns det liksom ingen ledig sjuksköterska eller doktor alla var ju tilldelade sina patienter.Jag fick vänta ytterligare en timme och sedan kom en ny sjuksköterska som skrev in mig tog nödvändiga prover samt vikt.Jag skulle snart få träffa läkaren och sedan var det gruppträff med sjukgymnast som skulle ge råd hur man håller sig pigg och frisk i samband med operation kl.13.00 och ca 13.30 var det träff med narkosläkaren .

Klockan 13.10 kom sjukgymnast och då hade jag fortfarande inte träffat inskrivande läkare,som kom när sjukgymansten höll informationen och eftersom jag inte kunde fick jag vänta ytterligare.Läkaren vände nämligen och gick därifrån och när informationen var slut 5 minuter senare fanns hon inte kvar på avdelningen.

Eftersom det inte var klart kunde jag inte besöka narkosläkaren och få nödvändig information och fick vänta ytterligare.De andra åt lunch och blev väl omhändertagna, jag bad tre gånger om hjälp med att få en drink eller att få en drink blandad av mitt medtagna pulver som inte innehåller sojaprotein och det skulle jag visst få.Men jag fick aldrig något och då var mitt medhavda pulver borta när jag själv kunde blanda det i köket som var färdigstädat.Jag var totalt illamående,yr och svårt att ta emot information.Jag grinade och bad om hjälp:om jag kunde få en drink och samma svar,visst skulle jag få det.

Det var bara det att när jag väl skulle få drinken levererad var jag intagen på rummet med läkaren och när jag kom ut därifrån var klockan 15.20 och då fick jag en mapp med order om att skynda mig ner till operation och träff med narkosläkaren innan han gick av sitt pass.Jag var då så yr och illamående så vad han en frågade om kunde jag knappt tänka.15.45 var vi klara och då tog jag hissen upp igen,lämnade in mina journaler och fick åka hem.

Jag gick genom entren när en taxichaufför såg mig, han såg att jag höll på att svimma och frågade hur jag mådde.Skit,svarade jag och då frågade han vart jag bodde,tog mig helt sonika under armen och bjöd på skjuts hem.Han följde till och med mig ända upp och såg till att jag kom innan för dörren.Maken till omtänksam medmänniska är länge sedan jag mött.Han räddade min dag.

Väl hemma tog jag en torkad aprikos för att få energi så att illamåendet upphörde och när det upphörde kunde jag tanka i mig en drink, gjord av färsk banan,mellanmjölk och proteinpulver.Sedan var jag så fräck att jag deltog i min sista måltid innan viktoperationen, som maken gjort till familjen och åt lite grann,men magsäcken kunde knappt ta emot födan på grund av dagens svält.Jag blev illamående av några få tuggor och nu sitter jag här igen och har glömt att fylla på med en drink och nu får jag det inte längre.

Jag undrar om de verkligen är kapabla till att operera,känns som om samordningen verkligen inte fungerade och de visste vem som skulle göra vad.Jag är numera väldigt tveksam och fundersam över att göra operationen känner mig inte trygg längre med avdelningen.Undrar om jag blir bortglömd imorgon också? Gubbarna som skrevs in samtidigt med mig,var klara vid 13.45 och hade personalens totala uppmärksamhet. Jag kanske hade fel genus för att få vård idag?

Jag skall bara skriva några rader innan jag går till sjukhuset för att skrivas in i dag.Oron som jag har känt har lagt sig och jag känner förtröstan nu.Har slutat att ängslas för operationen och inser att det kommer att gå bra.Det som jag gruvar mig mest för är inläggningen på sjukhus, det är förknippat med mycket obehag för mig.Vågen visade minus idag igen och nu väger jag 122,5 kilo, helt otroligt att man kan märka viktförändring från dag till dag.

Återkommer ikväll med en rapport om vad som hänt under dagen.

Idag har jag haft samtal med min coach och det är alltid nyttigt att få saker och fundera över.Jag har fått något att tänka på fram tills nästa träff vecka 11.Det är skönt att få prata med någon om sig själv och sina knäppa försvarsstrategier och jag tror att det kommer att leda till framgång,att min viktoperation kommer att ge bestående resultat.Jag jobbar inte bara rent kroppsligt  med  det, utan också mentalt och förhoppningsvis leder det till framgång.

Nu sitter min familj och äter middag och det doftar ljuvligt av hemlagad pizza, med tonfisk,fetaost,svarta bönor och rödlök.Min mage kurrar,jag känner mig allmänt matt och musklerna värker.Idag tvingade jag mig själv ut på promenad men fick ringa min far då jag hållt på att svimma två gånger av ansträngningen.I och för sig hade jag då gått 5 km och var på hemväg men jag blev lite irriterad.Sedan fick jag sova och har använt min lediga dag till att sova,inget tvättande här precis som det var tänkt.

på vågen:-) Känns skönt att det funkar men igår mådde jag verkligen inte bra.Försökte att gå på stan och uträtta ärenden och sedan gå hem ,men fick yrsel och svindelkänsla.Jag kände mig som en 90-årig gammal tant där jag hasade fram i halkan och som med jämna mellanrum var tvungen att vila för att inte svimma.Nu förstår jag precis varför pulverdiet inte är hållbart i längden..........

Jag fick sitta i soffan och prata med gästerna medans de åt middag,eftersom jag kunnat sålt min själ för lite mat.Jag höll ut och klarade det. Jag drack ett stort glas Cola zero med citronskivor i,när övriga sällskapet drack goda drinkar  och 12-årig single malt whiskey.Jag har ju en stark vilja så jag klarade det också..

Nu skall vi ut och åka skridskor och njuta av det vackra vädret.Jag sitter här och knackar på datan medans min familj och gäster äter frunch, jag hade kunnat gett mycket för att få sitta där.Sill,ägg,färska skaldjur, och massor av god mat....Jag känner mig inte nöjd trots att jag druckit en drink som jag mixade ner en apelsin i för att få ytterligare energi.

Jag har läst om många som har haft svårigheter att äta pulver men jag kan rekommendera Holistics Proteinpulver, deras Physillumhuskfrön samt några droppar linfröolja att blanda med 2,5 dl vatten.Pulvret är neutralt i smaken,gjort på vassle och passar till alla oss som inte tål sojaprotein.Genom husken får man mättnadskänlsa och jag klarar mej på 4 drinkar.Då blandar jag tre av dem med vatten och en av dem mjölk för att verkligen få i mig 800 kcal. Vågen har tippat ner till 124 kilo och jag glädjs för varje hekto som försvinner.Jag provade en vacker sommarklänning som hängt utan användning sedan 2003 när jag började öka i vikt igen,nu går den på men sitter inte snyggt.Men kanske att den passar i midsommar:-) Jag köpte den till ett bröllop 2002 och den är av siden med handgjorda broderier av undertecknad och därför är den speciell:-)

Jag har klarat tre dagar på pulver nu och rasat ner många kilon.Jag är inte orkeslös utan lever i stort sett som vanligt förutom en svacka jag får på eftermiddagen, då jag kan känna mig lite yr och illamående.Jag går min långpromenad med stavar,arbetar mina timmar,lagar mat,stryker och städar och allt vad som nu ingår i ett liv i en familj där man är många.Idag får vi övernattningsgäster och jag har inköpt citroner för min räkning och sedan skall jag dricka mineralvatten när de andra tar sig en drink.Middagen blir en prövning,men det handlar om säkehet för min del i samband med operationen, vilket gör att jag bestämt mig för att klara mig med min proteindrink.Min vilja är av det slaget att den fixar det.

Nu skall jag ut på stan och fixa nya skridskor till min yngsta dotter vars fötter helt plötsligt växt som ogräs,det som passade i höstas går knappt på fötterna nu. :-)

Nu är det snart dags att gå ner till sjukhusets laboratorium för provtagning.Där skall det finnas en remiss för att ta blodstatus,leverstatus och en massa andra saker.Jag blir i alla fall välkontrollerad och nu hoppas jag att jag verkligen får klartecken.Jag skall även ta ett EKG.Tänk om jag verkligen är sjuk och inte får opereras?

Kollade på vågen imorse och nu var vikten 124,4 kilo och jag tror knappt mina ögon.Det har knappt gått några dagar alls och kilona rasar.Varför har jag inte testat detta på allvar? Igår var mina föräldrar här och de är verkligen emot att jag gör det här ingreppet,när man behöver peppning och stöd får man istället försvara sej.Det borde vara tvärtom att de gav allt stöd,men den oro de känner yttrar sig på detta sätt.

Jag har varit iväg och allt var klart på en kvart,det gick som på räls så jag hann fixa det på lunchrasten.Min äldsta dotter kom hem och var dunderförkyld så nu skall jag åka på apoteket och köpa diverse naturläkemedel som håller förkylningen borta så att jag verkligen är frisk på tisdag när jag skrivs in.

Igår kom det efterlängtade samtalet om att det är min tur att bli opererad och jag skall opereras nästa onsdag, det vill säja den 27 februari 2008.

Nu har jag börjat med pulverdiet sedan igår för att minska fettet på levern och underlätta operationen som skall ske med hjälp av titthålskirurgi.Igår kväll var jag hungrig och skakig men gick och la mig istället,samt drack en massa vatten så jag har sprungit och kissat flera gånger i natt.Kände mig väldigt osällskaplig och saknade samtalsstunden vi brukar ha vid matbordet hela familjen.

Nu har jag varit ute och gått min dagliga stavgångsrunda och sitter på jobbet igen och knackar på datan,har några minuter kvar av lunchrasten.

Jag är en kvinna på 42 år, som varit överviktig i stort sett hela mitt vuxna liv,åtminstone sedan 1986 då jag gick upp i vikt i samband med en graviditet.I januari 2007 gick jag på en hälsokontroll hos en läkare på min vårdcentral,där jag fick en remiss till viktoperation.Läkaren frågade då mej vilka kurer jag gjort för att gå ner i vikt och jag berättade då om min kamp att gå ner i vikt och att jag lyckats ett par gånger.Det jag inte lyckats med är att behålla vikten utan har efter ett tag återfått mina dåliga vanor och återskapat övervikten igen.Hon frågade mig vad jag visste om viktoperationer och om jag ville ha en remiss för att göra det.

Jag visste mycket om viktoperationer,för det har varit aktuellet för 10 år sedan men då tackade jag nej på grund av riskerna och gjorde då en rejäl viktnedgång som jag höll i drygt 2 år,men sedan glömdes de goda vanorna bort i samband med en livskris.

Nu har jag skaffat mej en samtalskontakt, en slags viktcoach och försöker ta reda på varför jag tröstäter och i vilka sitauationer.Jag satsar på att denna hjälp till självhjälp som en viktoperation är, skall bli bra och konstant och vill då även ha det psykiska stödet från min coach.Jag har redan nu lättat drygt 10 kilo sedan 1 januari och drömmer om att jag återigen skall bli normalviktig och ha kraft och ork för mina barn, som nu är befinner sig åldrarna 9- 20 år.Jag vill bli mormor och farmor och leva länge vilket jag inte kommer att göra om jag fortsätter att öka i vikt eller fortsätter att väga som jag gör nu.

Nov-2007 Startvikt 135 kg BMI 45.6
21 Februari 2008 vikt 128.6 BMI 42.9

Operationsdag är planerat till den 27 februari 2008