viktopererad

Jag klarar definitivt inte av att ha våg, den knäcker och demoraliserar mig. Jag kan inte låta bli att väga mig och nu när jag ser att jag pendlar uppåt hela tiden, deppar jag ihop.Jag återfår sug efter mat, sötsaker och annat slisk som kan ge tillfällig tröst. Som tur är har jag numera handlingsberedskap för dessa situationer så jag har inget hemma som kan ge tröst:-)Men den ångest som detta väcker är inte bra. Jag önskar att jag hade modet att kasta ut vågen igen och jag kan inte förstå varför jag köpte en ny! Nu är det värre än någonsin..........

Min vecka ser ut som följer vad gäller träning:

Måndag : Träning 1,5 timme  Gå/löpning på löpband 45 min, Roddmaskin 15 minuter och sedan olika styrketräningsmaskiner enligt ett program . På kvällen har ungarna simträning och då simmar jag 1500 meter

Tisdag: Simträning 1500 meter

Onsdag: Träning 1,5 timme på samma program som måndagen, Simträning 1 timme på kvällen för mig

Torsdag: simträning 1500 meter

Fredag: Träning, samma program som måndag

Lördag: Vilodag vilket innebär promenad, bada med ungarna, skidåkning eller dylikt

Söndag: som måndagen  vad gäller träning men till det tillkommer en rolig dag med familjen på relaxen:-)


Visst borde väl vikten gå nedåt men det gör den inte! Jag blir verkligen stressad av kroppens kemi just nu och tycker att jag borde bara rasa ner i vikt, men som sagt det gör jag inte. Det psykiska välbefinnandet när man tränar är dock stort och gör att jag får glada energier. Jag har dessutom fullt upp med att ta igen flera års torka vad gäller teater, författaraftnar och olika hantverksträffar. Inte för att det inte funnits, utan för att jag har inte haft energi till det.

Min övervikt har hindrat mig från olika kulturella aktiviteter också fast jag inte märkte det då.. Skillnaden är stor och orken att genomföra och hinna med en massa saker är annorlunda. Jag njuter av de krafter jag återfått.

En annan sak som dock känns lite jobbig är att jag numera känner mig väldigt ful. Jag ser alla bristningar, jag ser all överflödshud som hänger under armarna och jag har till och med fått ett extraveck under rumpan med överflödshud.Till och med på vaden finns överflödshud som hänger. Till det tillkommer bråcket på magen, som står ut som en stor hård kula på magen och ger mig ett större midjemått än det jag hade innan operationen, vilket gör att jag ser gravid ut och folk gratulerar och undrar när nedkomsten skall ske. Kan man annat än känna sig ful med alla dessa brister:-))

Tur jag har maken som tittar mig djupt i ögonen och som säjer att han älskar mig. Tur att han tycker att jag fortfarande är världens vackraste i hans ögon:-)) Det behövs när självkänslan blir låg och man upplever sig som ful.