Hur är det nu då egentligen?
Jag har kommit över chocken som läkaren gav mig med sin dystra profetia! Dessutom har jag blivit förbannad och känner mig en aning irriterad, men jag kan leva med det. Jag mår ju bra och är definitivt nöjd med mig själv, jag vet ju att livet fungerar bra. Jag har dessutom minskat en klädstorlek men är tyngre på vågen och antar att det beror på att jag styrketränar minst tre gånger i veckan. Muskelmassa väger helt enkelt mer än fett. Eftersom kropppen har slimmat till sig struntar jag i att vågen har visat att jag är tyngre igen, antar att det är ett normalt övergångsstadium. Dessutom har jag sett att innan varje viktras som jag haft, blir jag tyngre och sedan försvinner det ena kilot efter det andra för att återigen lägga sig på en platå.
Nu ser jag framemot hösten då jag ska få operera bort "hänget" och bråcket, och inser att då kommer jag att vara nere på klädstorlek 40, så vad spelar hans ord för roll, egentligen. Jag är glad att jag kan träna och att jag tycker om fysisk rörelse. Nu har dessutom orienteringssäsongen satt igång igen och då blir ju träningen annorlunda för då får man ju mäta sina krafter mot andra. I helgen skall vi till Uppland och tävla hela familjen, vilket känns roligt.
Jag har även varit i Sälen fjällen och sugit ur det sista av skidsäsongen. För första gången på många år kunde jag åka slalom igen, eftersom jag inte har ont i mitt knä längre. Min utrustning har jag kasserat och hyrde mig en bra sådan och det fanns pjäxor som passade för mig:-) Bara det var en befrielse, att inse att mina ben och vader är normaltjocka och att det finns saker att hyra. Mina förra pjäxor var specialgjorda för mig och väldigt dyra, men det som har hindrat mig mest har ju varit värken som jag tidigare haft i mitt högra knä.Den försvann när jag gick ner i vikt och nu besväras jag inte alls av det, tack och lov.
Jag är nöjd med den vikt jag har idag och allt annat är bara bonus! Jag känner mig inte som en typ längre och bara det var ju värt en operation:-) Jag är inte tjockast längre och väcker inte uppseende när jag träffar nya människor.
Nu ser jag framemot hösten då jag ska få operera bort "hänget" och bråcket, och inser att då kommer jag att vara nere på klädstorlek 40, så vad spelar hans ord för roll, egentligen. Jag är glad att jag kan träna och att jag tycker om fysisk rörelse. Nu har dessutom orienteringssäsongen satt igång igen och då blir ju träningen annorlunda för då får man ju mäta sina krafter mot andra. I helgen skall vi till Uppland och tävla hela familjen, vilket känns roligt.
Jag har även varit i Sälen fjällen och sugit ur det sista av skidsäsongen. För första gången på många år kunde jag åka slalom igen, eftersom jag inte har ont i mitt knä längre. Min utrustning har jag kasserat och hyrde mig en bra sådan och det fanns pjäxor som passade för mig:-) Bara det var en befrielse, att inse att mina ben och vader är normaltjocka och att det finns saker att hyra. Mina förra pjäxor var specialgjorda för mig och väldigt dyra, men det som har hindrat mig mest har ju varit värken som jag tidigare haft i mitt högra knä.Den försvann när jag gick ner i vikt och nu besväras jag inte alls av det, tack och lov.
Jag är nöjd med den vikt jag har idag och allt annat är bara bonus! Jag känner mig inte som en typ längre och bara det var ju värt en operation:-) Jag är inte tjockast längre och väcker inte uppseende när jag träffar nya människor.
Kommentarer
Trackback
