Tävlingar

Nu känns livet kul igen har sprungit två orienteringstävlingar i helgen och är mycket nöjd. Jag klarar mig bra i konkurrensen och även om jag inte vinner ,blir jag inte sist, utan hamnar i mittenfältet. Vi har bott tillsammans med klubben  i "storlogement".En sak som varit otänkbar tidigare för mig eftersom jag på grund av min övervikt, verkligen var en storsnarkare, samt att jag hade nog exkluderat mig själv och skickat maken och barnen dit själva. Nu är jag med på samma villkor som andra och jag känner glädje över att kunna vara med på samma villkor som alla andra. En livsvinst!

Jag mår inte toppen rent fysiskt, får ofta svindel numera och har varit på väg att svimma allt oftare igen. Jag är lite rädd att gå i trapporna i vårt hus, ifall jag skulle svimma. Jag har vissa dagar då jag uppplever mig totalt kraftlös och försöker jag att träna går kroppen verkligen i baklås. Idag har jag dock ändrat i träningen för att se om det har effekt, har kortat ner löpturen till 2,5 km + intensivträning intervall i backe, för att öka konditionen. Kanske det blir bättre.Jag hoppas att läkaren på kirurgkliniken snart ska höra av sig om proverna

En annan rolig sak var att jag var till Aktiv Ortopedteknik idag och de ordnade en ny gördel till mig. Resultattet blev - 12 centimeter på mått bandet: och en helt annan profil, gravidmagen är borta:-)) Jag har haft på mig den sedan dess och jag njuter av den frihet som den erbjuder mig, ett riktigt stöd i tillvaron.Jag är numera en skoköpare av stora mått, har hittat en helt underbar skoaffär i Falun som har massor av snygga skor och jag har köpt åtskilliga par där. Både högklackade och ballerinaskor i olika sorter och färger, att kunna välja snygga skor och gå med dem utan att få ont i rygg, knä eller leder är något som jag njuter av.Jag har inte saknat det förut, eftersom jag inte tänkt på det, utan jag har varit glad de gånger jag har hittat skor som passat, oftast fotriktiga:-) Att kunna köpa de skor jag vill ha är ytterligare en livsvinst !

Hur är det nu då egentligen?

Jag har kommit över chocken som läkaren gav mig med sin dystra profetia! Dessutom har jag blivit förbannad och känner mig en aning irriterad, men jag kan leva med det. Jag mår ju bra och är definitivt nöjd med mig själv, jag vet ju att livet fungerar bra. Jag har dessutom minskat en klädstorlek men är tyngre på vågen och antar att det beror på att jag styrketränar minst tre gånger i veckan. Muskelmassa väger helt enkelt mer än fett. Eftersom kropppen har slimmat till sig struntar jag i att vågen har visat att jag är tyngre igen, antar att det är ett normalt övergångsstadium. Dessutom har jag sett att innan varje viktras som jag haft, blir jag tyngre och sedan försvinner det ena kilot efter det andra för att återigen lägga sig på en platå.

Nu ser jag framemot hösten då jag ska få operera bort "hänget" och bråcket, och inser att då kommer jag att vara nere på klädstorlek 40, så vad spelar hans ord för roll, egentligen. Jag är glad att jag kan träna och att jag tycker om fysisk rörelse. Nu har dessutom orienteringssäsongen satt igång igen och då blir ju träningen annorlunda för då får man ju mäta sina krafter mot andra. I helgen skall vi till Uppland och tävla hela familjen, vilket känns roligt.

Jag har även varit i Sälen fjällen och sugit ur det sista av skidsäsongen. För första gången på många år kunde jag åka slalom igen, eftersom jag inte har ont i mitt knä längre. Min utrustning har jag kasserat och hyrde mig en bra sådan och det fanns pjäxor som passade för mig:-) Bara det var en befrielse, att inse att mina ben och vader är normaltjocka och att det finns saker att hyra. Mina förra pjäxor var specialgjorda för mig och väldigt dyra, men det som har hindrat mig mest har ju varit värken som jag tidigare haft i mitt högra knä.Den försvann när jag gick ner i vikt och nu besväras jag inte alls av det, tack och lov.

Jag är nöjd med den vikt jag har idag och allt annat är bara bonus! Jag känner mig inte som en typ längre och bara det var ju värt en operation:-) Jag är inte tjockast längre och väcker inte uppseende när jag träffar nya människor.

RSS 2.0