Jag har bestämt mig för att slopa viktkollen denna vecka
eftersom det snart är måndag igen.Resultatet blir rätt missvisande.Jag har varit på min första offentliga träning på åratal. Jag orkade och var inte sämst,vilket gav självförtroende och lyckokänsla:-) Det var orienteringsträning inför 5-dagars som startar till veckan i Sälen.Sommarens träningsmål!!!!! Jag kände mig otroligt ringrostig med karta och kompass,så jag hängde mest med maken och barnen till att börja med.Mot slutet såg jag andra möjligheter och kommit in i tänket igen.Tidigare hade jag en god förmåga att läsa av miljön och översätta det till kartan och springa fort,numera är jag glad att jag orkar att springa och träna. Igår blev jag glad när jag märkte att jag hängde med de flesta på intervallträningen och under brännbollsmatchen.
Läste i en blogg av en annan viktopererad att hon kände sig ful och rynkig,att hennes inre inte mådde så bra trots en otrolig viktnedgång på 27 kg. http://miasviktresa.blogspot.com/
För mig är det tvärtom,det är många år sedan jag mådde så här bra,känner mig attraktiv,får komplimanger och framför allt att jag orkar så otroligt mycket mer.Det är kul att köpa kläder och skor.Har inget häng eller rynkor som jag tänker på,men lägger ner ett par timmar på träning varje vecka.Jag började att träna innan jag skulle opereras och gick då stavgång varje dag i en timmas tid samt åkte mycket skidor.Det underlättade rehabiliteringen efter operationen och gjorde att jag kom igång snabbt igen.Det underlättade den andra operationen efter tarmvredet tre veckor senare och nu gör det att jag mår bra rent psykiskt också, men hjälper kroppen att formas om och göra muskler av fettet istället.
Jag har ju gjort något annat också,redan hösten 2007, kontaktade jag en kognitiv beteendevetare för att samtala om vad som lett till min stora övervikt. Jag har fortsatt att gå hos henne fram nu till sommaren och skall fortsätta i höst för jag vill aldrig mer bära överviktskilon. Jag vill komma tillrätta med det som gjort att jag lärt in ett felaktigt ätbeteende och tröstat mig med mat istället för att vara arg på rätt sätt,eller ledsen över de saker jag borde varit ledsen över.Nu jobbar jag med att komma ihåg de insikterna och lära in nytt beteende.Jag är tacksam över att jag tagit denna möjlighet till förändring och gett mig själv en chans att ändra mitt liv i en ny riktning,mer lik mitt ursprungliga jag,innan övervikten.Jag vet inte vad allt detta fett gjort med mig egentligen, men det har inte varit bra för min kropp,självkänsla och kapacitet.Ändå har jag inte varit en blyg person utan tagit plats,och gjort det jag önskat mig och fått den familj jag alltid drömt om.Min övervikt har inte styrt mitt liv i den meningen utan jag har studerat på Universitetet,varit aktiv och varit i svängen.Rest i många länder och njutit av samvaron med min make och så småningom mina barn.
Det är ändå en stor skillnad i mitt liv innan och efter operationen, framför allt alla kilon som är borta och som inte kommer igen.Min livskvalite är högre och jag mår bättre.Min familj är glad över att jag kan och orkar vara med och träna,för barnen blev det en viktig signal att jag är frisk och mår bra igen.Att jag skall springa orienteringstävling igen känns som en ynnest som jag inte trodde att jag skulle få uppleva igen.
Jag visste inte, att det skulle bli så här stor skillnad i livskvalite, innan operationen och nu funderar jag varför man inte informerar bättre om denna möjlighet till alla som har långvarig övervikt.Av en slump har jag i andra sammanhang fått kontakt med två olika personer som gjort denna överviktsoperation och det var när de berättade om hur bra det blivit i deras liv ,efter operationen som jag vågade tacka ja.Jag blev erbjuden detta redan 2001,men då tackade jag nej,körde Hälsovakten och gick ner ett antal kilon, drygt 40 kilo som smygit sig tillbaks sakta men säkert under åren plus att det blev ännu fler kilon.
Det är därför jag bloggar om min operation,vill att fler ska få denna möjlighet och veta hur bra det är.Det är sällan vi som är feta vågar stå på oss för våra rättigheter,men detta borde vara en rättighet för alla med långvarig övervikt.I dag vet man ju att fetma är en svår sjukdom att leva med och att den ger följdsjukdomar som diabetes och hjärt och kärlproblem. Det gör att man blir diskriminerad som människa.Att det försvårar ens möjligheter att få anställning samt att människor betraktar en som lite dum och omoralisk,man kan inte ha kontroll över sina laster.Jag har inte upplevt allt detta, men läst om andra som blivit det och jag märker skillnad i bemötande från andra människor nu, när jag är fet, men inte lider av sjuklig fetma. (BMI-definition)
Läste i en blogg av en annan viktopererad att hon kände sig ful och rynkig,att hennes inre inte mådde så bra trots en otrolig viktnedgång på 27 kg. http://miasviktresa.blogspot.com/
För mig är det tvärtom,det är många år sedan jag mådde så här bra,känner mig attraktiv,får komplimanger och framför allt att jag orkar så otroligt mycket mer.Det är kul att köpa kläder och skor.Har inget häng eller rynkor som jag tänker på,men lägger ner ett par timmar på träning varje vecka.Jag började att träna innan jag skulle opereras och gick då stavgång varje dag i en timmas tid samt åkte mycket skidor.Det underlättade rehabiliteringen efter operationen och gjorde att jag kom igång snabbt igen.Det underlättade den andra operationen efter tarmvredet tre veckor senare och nu gör det att jag mår bra rent psykiskt också, men hjälper kroppen att formas om och göra muskler av fettet istället.
Jag har ju gjort något annat också,redan hösten 2007, kontaktade jag en kognitiv beteendevetare för att samtala om vad som lett till min stora övervikt. Jag har fortsatt att gå hos henne fram nu till sommaren och skall fortsätta i höst för jag vill aldrig mer bära överviktskilon. Jag vill komma tillrätta med det som gjort att jag lärt in ett felaktigt ätbeteende och tröstat mig med mat istället för att vara arg på rätt sätt,eller ledsen över de saker jag borde varit ledsen över.Nu jobbar jag med att komma ihåg de insikterna och lära in nytt beteende.Jag är tacksam över att jag tagit denna möjlighet till förändring och gett mig själv en chans att ändra mitt liv i en ny riktning,mer lik mitt ursprungliga jag,innan övervikten.Jag vet inte vad allt detta fett gjort med mig egentligen, men det har inte varit bra för min kropp,självkänsla och kapacitet.Ändå har jag inte varit en blyg person utan tagit plats,och gjort det jag önskat mig och fått den familj jag alltid drömt om.Min övervikt har inte styrt mitt liv i den meningen utan jag har studerat på Universitetet,varit aktiv och varit i svängen.Rest i många länder och njutit av samvaron med min make och så småningom mina barn.
Det är ändå en stor skillnad i mitt liv innan och efter operationen, framför allt alla kilon som är borta och som inte kommer igen.Min livskvalite är högre och jag mår bättre.Min familj är glad över att jag kan och orkar vara med och träna,för barnen blev det en viktig signal att jag är frisk och mår bra igen.Att jag skall springa orienteringstävling igen känns som en ynnest som jag inte trodde att jag skulle få uppleva igen.
Jag visste inte, att det skulle bli så här stor skillnad i livskvalite, innan operationen och nu funderar jag varför man inte informerar bättre om denna möjlighet till alla som har långvarig övervikt.Av en slump har jag i andra sammanhang fått kontakt med två olika personer som gjort denna överviktsoperation och det var när de berättade om hur bra det blivit i deras liv ,efter operationen som jag vågade tacka ja.Jag blev erbjuden detta redan 2001,men då tackade jag nej,körde Hälsovakten och gick ner ett antal kilon, drygt 40 kilo som smygit sig tillbaks sakta men säkert under åren plus att det blev ännu fler kilon.
Det är därför jag bloggar om min operation,vill att fler ska få denna möjlighet och veta hur bra det är.Det är sällan vi som är feta vågar stå på oss för våra rättigheter,men detta borde vara en rättighet för alla med långvarig övervikt.I dag vet man ju att fetma är en svår sjukdom att leva med och att den ger följdsjukdomar som diabetes och hjärt och kärlproblem. Det gör att man blir diskriminerad som människa.Att det försvårar ens möjligheter att få anställning samt att människor betraktar en som lite dum och omoralisk,man kan inte ha kontroll över sina laster.Jag har inte upplevt allt detta, men läst om andra som blivit det och jag märker skillnad i bemötande från andra människor nu, när jag är fet, men inte lider av sjuklig fetma. (BMI-definition)
Kommentarer
Postat av: Brittis
Hej,
så härligt att läsa om hur förändrat ditt liv blivit. Jag mår oxå bra efter op och allt. Har nu tappat 20kg. Mår bara bra och har tänkt lugna mig med mer aktiv träning till hösten då allt startar upp igen. Men nu blir det inte vattengympa som förr utan arobic som jag höll på med i mitt tidigare liv. Längtar även till vintern och att få pröva på slalom igen tillsammans med barnen.
Ha det bra/ Brittis
Trackback
