viktopererad

Tänkte på det länge igår och vara naturligtvis tvungen att ringa syrran och mamma och berätta om den roliga händelsen.Vadå för rolig händelse? Ja, för mig var det något sällsamt som inträffade när byxorna i storlek 46 passade,kan knappt minnas när jag hade den storleken sist.I slutet på januari åkte vi till Talinn,då köpte jag mig en ny tröja på HM, i största storleken, igår kunde jag köpa en mediumtröja. Jag köpte även nya byxor då, i storlek 54 och igår i storlek 46 ,det är inte konstigt att det är svårt att förstå vilken storlek man skall ha på kläderna.Det är inte konstigt att man blir en smula förvirrad när man ser sig själv i profil eller i spegeln för den kroppsliga förändringen har gått fort.

Annars mår jag relativt bra nu,magen knorrar och är hungrig jämnt och ständigt, och nu är jag definitivt uppe i hur man skall äta,vilket resulterat i, +0,9 kg, men jag är glad över det.Jag inser att det är en hälsosam förändring som håller på att ske och att min förbränning snart kommer att acceptera de nya kalorier jag sätter i mig.Jag har ju ätit alldeles för lite innan och nu när jag rör på mig känns det ännu viktigare att äta rätt.

Dessutom sedan slangen ur magen är borta kan jag dricka vatten på ett annat sätt,jag mår mycket bättre och är mindre illamående,kom nästan direkt efter borttagandet och nu kan jag laga mat igen.Det är en syssla som jag verkligen saknat  och som jag trivs med.