viktopererad

Tänkte på det länge igår och vara naturligtvis tvungen att ringa syrran och mamma och berätta om den roliga händelsen.Vadå för rolig händelse? Ja, för mig var det något sällsamt som inträffade när byxorna i storlek 46 passade,kan knappt minnas när jag hade den storleken sist.I slutet på januari åkte vi till Talinn,då köpte jag mig en ny tröja på HM, i största storleken, igår kunde jag köpa en mediumtröja. Jag köpte även nya byxor då, i storlek 54 och igår i storlek 46 ,det är inte konstigt att det är svårt att förstå vilken storlek man skall ha på kläderna.Det är inte konstigt att man blir en smula förvirrad när man ser sig själv i profil eller i spegeln för den kroppsliga förändringen har gått fort.

Annars mår jag relativt bra nu,magen knorrar och är hungrig jämnt och ständigt, och nu är jag definitivt uppe i hur man skall äta,vilket resulterat i, +0,9 kg, men jag är glad över det.Jag inser att det är en hälsosam förändring som håller på att ske och att min förbränning snart kommer att acceptera de nya kalorier jag sätter i mig.Jag har ju ätit alldeles för lite innan och nu när jag rör på mig känns det ännu viktigare att äta rätt.

Dessutom sedan slangen ur magen är borta kan jag dricka vatten på ett annat sätt,jag mår mycket bättre och är mindre illamående,kom nästan direkt efter borttagandet och nu kan jag laga mat igen.Det är en syssla som jag verkligen saknat  och som jag trivs med.

och fyndat lite kläder inför utlandsresan.Till min förvåning kunde jag köpa jeansshorts i storlek 46 ! T-shirten var också liten, och jag har så svårt att förstå, att det är jag, som ser mig i spegeln, samtidigt som jag jublar! Vikten har pendlat uppåt ,men det tycks som promenaderna gör att jag smalnar av ändå och bygger muskler!

På fredag åker vi till sommarstugan i Dalarna och då kommer man att röra på sig helt automatiskt hela tiden.Vi skall jobba i trädgården, plantera potatis och sätta fröer,storstäda huset från topp till tå, tvätta textilier  och kanske att man hinner repa lite på hsuet också:-)Vi ska vara där hela vårlovet och njuta av vitsippshagar och gröna gräsmattor!

Idag har jag varit och tagit bort slangen ur magen,sved till en aning, men nu är den borta och såret hinner läka innan jag skall på utlandsresa.Jag kände mig genast mycket piggare och friskare,bara så där, av det.

Sedan jag började gå stavgång har min aptit ökat så nu känner jag mig hungrig hela tiden.Jag äter och äter och blir piggare och piggare.Livet känns positivt igen och nu känns det som om jag kan börja njuta av vardagen,skall till och med ta ett handtag med strykjärnet idag.

Igår testade jag att äta pasta,men det var ingen höjdare.Trots att jag tuggade det långsamt och länge blev jag väldigt trött av pastan och tog mig en tupplur på kvällen i 1,5 timme.Sedan fastnade jag framför TV:n resten av kvällen och åt kvällsmellanmål med smörgås och frukt.Det var länge sedan jag kunde äta på detta sätt och nu börjar jag att känna mig normal igen!

Hurra! Äntligen lite fart på vågen igen. Idag stannade vågen på 107,8 och ett BMI på 36,4.Det känns skönt att det fortsätter att bli mindre kilon på kroppen.Det är en tröst när tillfrisknadet tar tid! Idag skall jag till Hälsocentralen och lägga om mitt lilla hål.

Igår var jag teamleader för barnens skola tillsammans med maken, för två av våra barn och några skolkamrater från deras skola tävlade i Schackfyran.Jag orkade hålla igång hela tiden men när jag kom hem sov jag många timmar.Var helt slut mentalt och kroppsligt efter de timmarna.

Åt turkisk youghurt på morgonen men jag tror att jag dumpade på det eller möjligtvis att jag inte tålde laktosen eller så att jag för fort men det sistnämnda torde inte vara anledningen.I alla fall fick jag racerbajs och kräkningar samtidigt som jag kallsvettades.Precis innan vi skulle iväg till Sporthallen och jag blev lite ledsen för jag ville så gärna uppleva när ungarna tävlade i schack, det gick med bistånd från kära maken och en massa vilja.

Annars kunde jag äta pannkaka igår med god vinbärssylt, samt ugnsstekt lax med pressad potatis.Till mellanmål på kvällen slank det ner en tunnbrödsmörgås (hård) med ost och smör.

För första gången på länge har jag känt hunger och då kurrar magen så mycket att det inte går att nonchalera budskapet,fort måste jag få näring i mig för annars övergår det i illamående.Jag tar det som ett hälsotecken att jag håller på att bli bättre.Fortfarande har jag svårt för matos,kaffedoft och illaluktande saker,kommer kväljningar direkt och sedan har jag svårt att äta.

Helt plötsligt måste jag uppsöka min vårdcentral flera gånger i veckan och jag är glad att maken kan skjutsa mig dit,även om det blir trixigt för honom med arbetet.Jag går och gör såromläggning på dränaget (slangen ur magen) samt att mitt ärr som skulle vara läkt nu, har öppnat sig och jag läcker vätska.Idag tog de bakterieodling på det ifall att det är infekterat.

Igår var jag och gjorde en gördel på ortopedtekniska och det var kämpigt,mådde kanondåligt och kände mig svimfärdig, men nu har jag den hemma i alla fall.De var supersnabba allt tog en kvart från start till mål och då sydde hon om gördeln lite också.Skulle ha besökt dietisten men fick ställa in besöket eftersom jag mådde så himla klent och nu väntar jag på att hon skall boka in en ny tid med mig.

Idag skall jag i alla fall till min arbetsplats och prata med dem om hösten och en eventuell återgång i arbetet. Det blir nog så mest troligt, även om jag njutit av den frihet jag haft detta halvår,men jag skall vara föräldraledig så småningom och då behöver man ju tänka på föräldrapennningen:-))

Jag har shoppat nya kläder och jag är förnöjd när jag märker att jag faktiskt gått ner tre klädstorlekar redan,det känns ofattbart.

stagnerat i stort sett, - 3 hg. Jag kan förstå det, för när man rör sig mellan sängen,vardagsrum och kök ,samt en gång om dagen går upp för trappan för dusch och datakoll går man inte ner i vikt.Jag har fått order om att öka vätskeintaget och nu försöker jag att göra det.Det i sin tur påverkar min förmåga att äta mat och det gör att jag äter mindre än jag ska.

Jag hoppas att jag snart mår bättre och att mitt blodtryck blir högre för just nu är det lågt och jag svimmar av det.Jag känner olust när jag skall röra mig för jag vet inte om det svartnar och om jag vaknar på golvet.Just nu är jag sjukskriven till den 31 maj och det känns skönt att veta att jag har tid att rehabilitera mig.Samtidigt längtar jag tillbaks till det vanliga livet med allt vad det innebär.

för då drabbas jag av bakslag.Mitt bakslag blev ett bråck på tarmen samt tarmvred.Jag blev inlagde den 18 mars och fick åka hem på påskdagens eftermiddag.Nu går återhämtningen sakta framåt men det går framåt.Jag kan inte vara ute och röra på mig eftersom jag har bråck och saknar gördel som skall skydda mej från ytterligare bråck.

Jag blev opererad den 20 mars och de fixade till det som behövdes fixa till.

I måndags visade vågen 109,6 kilo, det vill säga ett BMI på 37.Jag känner mig förnöjd att viktnedgången fortsätter trots att jag inte kan motionera i den omfattning jag önskar.