viktopererad

när manär viktopererad. Måste säga att jag numera tycker julmat är överreklamerat. Jag har mest varit klen på grund av att jag inte förstått hur liten mage jag har numera. Ändå har jag bara provsmakat en tredjedel av det jag vill ha på julbordet. Jag måste konstatera vidare att jag har fruktansvärt dålig karaktär för de kakor och det godis som finns framme äter jag gärna av. Jag har inte dumpat, men det har inte varit långt ifrån måste jag erkänna. På något sätt hoppas man att det får plats en liten bit till och en till och så glömmer jag att jag är opererad och inte kan överäta längre.....

På träningsfronten är det bra, har åkt skidor och sprungit runt i omgivningarna. Vi har huset fullt med gäster och idag åkte maken upp för att arbeta men han kommer på tisdag.Är så himla glad över att vågen tog ett skutt efter att ha stått still så himla länge.

Jag önskar er alla en God och skön jul! Själv skall jag ta paus och njuta julefrid nu och äta god mat och njuta i sällskap med släkt och vänner.

Numera är vikten 89 kg, mitt BMI är 29,4 och jag är inte fet längre:-) Nu har jag bara övervikt:-))) Vilket ras det blivit, bara jag inte nu fastnar i en platå igen. Nu får gärna kilona försvinna fort ett tag.Helt otroligt, vilken känsla att få gå under 90 kg.

Förra hösten var jag som tyngst i hela mitt liv, invägningsvikt hos kirurgen 135 kg med ett BMI på 44.6 kg så viktraset är otroliga 46 kilo. När jag vägdes in i samband med operationen vägde jag 124 kg och hade ett BMI på 41. Jag kan med andra ord vara stolt över mig själv!

Nu händer det saker på viktsidan minsann:-)) Jag måste erkänna att jag köpte en ny våg för att ha något att kolla vikten med.
Att flytta gör nytta för vikten,det är mycket att bära, tungt och man har inte tid att äta. Jag måste välja bra saker att äta för att inte riskera dumping och jag måste äta mycket. Det ger resultat direkt.

Nu är vi i vårt nya boende och det råder totalt kaos, flyttkartonger överallt och eftersom vi inte packat själva saknar maken sin borrmaskin, vi hittar inte kartongen med den i, vilket gör att hyllor och dylikt inte kan sättas upp som det ska.Jag funderar på att åka och köpa en ny för att slippa leta och vänta. Maken är definitivt den mer tålmodiga sorten...

Pratade med min doktor om hur situationen är för dem som väntar och har behov av viktoperation, det finns 15 000 människor som behöver och vill göra en viktoperation men endast 2500 får hjälp i Sverige.Det blir färre som kommer att få göra operationen i lågkonjuktur , eftersom landstingen får mindre pengar att röra sig med och då prioriteras fetmaoperationerna bort.Detta trots att det långsiktigt kommer att minska kostnaderna, så är det de kortsiktiga ekonomiska tänkandet som får råda. Detta trots att den enskilda människans hälsovinster är mycket större och samhällets sjukvårdnadskostnader kommer att sjunka om man får hjälp i rätt tid Hur skall vi stötta dem som väntar? Hur skall vi få politikerna som bestämmer att förstå hur viktig denna operation är för människor?

Jag tackade min opererande läkare för den hjälp jag fått och det nya liv som det medfört.Jag tackar samhället för denna möjlighet till ett nytt liv.

Jag tänkte på det när jag for fram som en virvelvind i skidspåret på min nya skidor,som kräver en helt annan skidteknik än den jag är van med.Jag har aldrig haft skidor (åtminstone de senaste 15 åren) som passat min längd, utan jag har varit tvungen att ha de längsta skidorna som finns och trots det fick jag inget spann, vilket gjort att jag haft väldigt bra fäste och inget glid.Mina nya skidor bjuder motstånd, är lagom långa och jag kan susa nedför backarna,behöver inte staka för att glida nedåt,vilket gör att jag är tvungen att ta fart i uppförsbackarna numera och kan vila nedförsbackarna. För mig är det en ofattbar lycka att skidåkningen kan vara så rolig igen.

I fjol åkte jag också skidor men jag blev totalt slut av att åka 5 km och behövde ta mig en tupplur vid hemkomst(inte konstigt när man måste jobba hårt uppför och nedför). Idag sätter jag mig en stund vid datorn för att svettas av mig efter en åktur på 10 km, sedan planerar jag för bak och matlagning samt ett besök på Jamtli julmarknad.Det finns en rörelseglädje i kroppen och det är inte jobbigt att ta sig fram,vilket gör att man rör sig ännu mer och det blir en positiv spiral.

Min fetma är borta, fortfarande överviktig men mot målet att bli normalviktig. Jag har inte haft en sjukdag sedan jag blev friskskriven efter operationen, förkylning har funnits i kroppen men jag är starkare än jag varit på många år.Att leka och idrotta med barnen har blivit en helt annan sak, jag orkar hänga på dem. Att tänka på långa fjällvandringar känns inte som ett hinder där jag funderar på att ta helikopter istället för att gå.Nu kan jag återuppta mina fritidsintressen igen och orka med ett yrkesliv.

För mig har viktoperationen varit ett stort lyft, utseendemässigt bekommer det mig inget, jag tyckte att jag dög förut också. Men det känns som om jag varit fånge i min kropp och nu har jag släppts ut igen efter många års fångenskap. Varje dag vågar jag mig längre och längre ut i livet igen. Jag vågar realisera mina drömmar, har sagt upp mig i lågkonjunktur och har inte sökt nytt arbete utan satsar på att starta ett eget företag. Jag mår bra och känner mig lycklig, vad är ett stort ärr på magen och ett bråck mot den frihet jag fått? Jag har gjort den största hälsovinsten i livet tack vare en viktoperation!

Jag var på kirurgen idag och fick träffa min opererande läkare. Hon var stolt över mig och tyckte jag hade fixat en otrolig viktnedgång och mycket muskelmassa. Mest glad blev jag när hon sa att hon inte trodde att jag skulle behöva göra bukplastik. Jag hade gått ner ytterligare på deras våg och nu känner jag mig nöjd och glad.

Det som konstaterades är att jag har ett bukväggsbråck som är ca 7 cm stort och som behöver opereras. Om jag kunde stå ut ett tag till, skulle resultatet bli bättre och jag skulle definitivt slippa bukplastik i framtiden för om det behövdes skulle de fixa till det i samband med den operationen.Glad känner jag mig trots detta besked!

Nu har jag dumpat igen och det var fruktansvärt obehagligt. Jag hade glömt bort att jag inte kan äta dessertostar och tog pepparkaka med ädelost på pepparkaka, hela tre stycken, och jag mådde pyton. Jag fick en vilopuls på 112 (kollade med vår pulsmätare),spydde och sedan somnade jag av trötthet och utmattning. Vaknade till att maken kom och la sig och då hade jag sovit sedan 20-tiden, efter att spytt upp allt olämpligt.

Jag som älskar ädelostar börjar inse att det inte kommer att funka att äta det, vilken sorg och bedrövelse! Jag skulle gärna byta ut ostarna mot allt det andra skräpet som jag kan äta i form av smågodis och grädde,glass och kakor.